Vad leder de sifferlösa avtalens spridning till?

De sifferlösa avtalen blir allt fler. Vision, lärarnas två förbund, SSR och Läkarförbundet går i sina nya avtal över till sifferlöst och år 2015 kommer 900 000 löntagare omfattas av sifferlösa avtal, rapporterar Arbetet. Det är framför allt bland tjänstemän och akademiker och på den offentliga sektorn som detta är vanligt.

Vad kan detta få för konsekvenser? Både Vision och Vårdförbundet är tydliga med att de vill ha sifferlösa avtal för att kunna få ut högre löneökningar än vad den centrala normen, som Industriavtalet slår fast, säger. IF Metalls ordförande Anders Ferbe är oroad över att Industriavtalsnormen då urholkas och att hela den svenska lönebildningen förändras i grunden. Ferbe säger till Arbetet: ”det som sker är mycket oroande. Det handlar om hur vi ska ha det med lönebildningen i framtiden. Med allt fler sifferlösa avtal riskerar hela systemet att rasa och vi kan få huggsexa av sällan skådat slag”. Ferbe menar också att ”Våra avtal blir en trampolin för tjänstemän och akademiker.” Medan t ex Vision och Vårdförbundet ser sina sifferlösa avtal som en möjlighet att minska löneskillnaderna mellan kvinnor och män.

Arbetets ledarskribent Martin Klepke diskuterar idag möjliga konsekvenser av övergången till sifferlösa avtal. Men hans diskussion är förvirrande. Klepke menar å ena sidan att Vision och Vårdförbundet kanske inte har så stark position som de själva menar, där de kan höja sina löner mer än vad LO-förbunden kan göra utifrån normen, och att tjänstamannafacken därför kan komma att bli besvikna när resultaten av de sifferlösa avtalen kommer. Men å andra sidan så hänvisar han också att den klassiska Calmfors-Driffill-kurvan från nationalekonomin säger att löneökningarna tenderar att vara minst ”inflationära” (jag återkommer till detta uttryck) i antingen väldigt centraliserade lönebildningssystem (som när alla följer normen) eller i väldigt decentraliserade system (där all lönebildning sker på arbetsplatsen). Därför, menar Klepke, så kan lönebildningen bli mer inflationär om Sverige får ett mellancentraliserat system där vissa förbund följer industrinormen och andra inte — en situation som skulle bli den ”huggsexa” som Ferbe varnar för. Men dessa två scenarios kan per definition inte hända samtidigt. ”Inflation” i lönebildningen är ju samma sak som högre löneökningar. Så enligt Calmfors-Driffill-kurvan skulle den halvcentraliserade modell som vi år på väg till innebära högre nominallöneökningar, precis som Vision och Vårdförbundet hoppas på. Klepke försöker kritisera tjänstemannafacken så mycket som möjligt, men hans argumentation blir självmotsägande: man kan inte kritisera dem för både att inte få så höga löneökningar som de hoppas på, och för att få ”inflationära” löneökningar.

I vilket fall så tydliggör hans artikel två möjliga scenarios som kan inträffa med den pågående decentraliseringen av lönebildningen på tjänstemanna- och akademikersidan. Om Vision, Vårdförbundet m fl får som de vill så kommer löneskillnaderna mellan arbetare och tjänstemän öka, och löneskillnaderna mellan kvinnor och män minska. Ett möjlig fortsättning på detta scenario är att LO-förbunden då reagerar med att börja kompensera sig för tjänstemännens högre löneökningar — Ferbes ”huggsexa”. Detta säger LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson också: ”Visar det sig att tjänstemannagrupper gång på gång får ut mer för att de inte har siffror i avtalet, då kommer ju vi också att ta ut mer. Och då riskerar modellen att spricka. Jag ser sifferlösa avtal som ett hot mot solidariteten mellan arbetare och tjänstemän”. I det fallet kan vi få just den löneinflation som man kan förvänta sig utifrån Calmfors och Driffill-modellen. Men om LO-förbunden har tillräckligt starka positioner för att kunna hålla takten med tjänstemännen i ett scenario — och om tjänstemännen har tillräckligt starka positioner för att dra ifrån till att börja med — är förstås en öppen fråga.

Om Erik Bengtsson

Jag är 28 år och jobbar som doktorand på Göteborgs universitet. Jag forskar om arbetsmarknadsfrågor, fackföreningar och inkomstfördelning. Jag har en forskningsblogg: http://erikbengtsson.blogspot.se/ Och så bloggar jag här på Mellan anpassning...
Det här inlägget postades i Lönebildning och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s