Nej!

Det är snart 10 år sedan på dagen jag mötte mannen med en kula i kroppen. Kulan hade han med sig från Chile. Jag gjorde praktik på ett äldreboende och han arbetade där och det var där han berättade om kulan. Jag minns också att jag frågade honom om han kände en bekant som kom från hans hemland och att han då bara ryckte på axlarna och sa att det bor väldigt många chilenare här.

Han var en av dem som flydde undan militärjuntans förföljelse av oliktänkande efter den våldsamma statskuppen den 11 september 1973. En av dem som tog sig till ett land där det en månad före kuppen funnits färre än etthundra chilenare. Förklaringen till att Sverige blev det land efter USA och Argentina som kom att ha flest exilchilenare i världen är med största sannolikhet regeringen Palmes starka stöd till president Salvador Allendes demokratiskt valda regering.

Under general Augusto Pinochets tid vid makten torterades, avrättades eller försvann tusentals anhängare till Allende och andra fackligt och politiskt aktiva. Det internationella trycket mot juntan blev med tiden så stort att Pinochet 1988 inte såg någon annan utväg än att utlysa en folkomröstning för att söka legitimitet för regimen.

Göteborgs filmfestival uppmärksammar att det i år är 40 år sedan statskuppen med temat Fokus: Chile. Pablo Larraín avslutar sin trilogi om juntatiden med filmen No, om center-vänsterkoalitionens nej-kampanj inför folkomröstningen 1988. Ja- och nej-sidan gavs lika mycket tv-tid, 15 minuter vardera varje dag, men i praktiken hade givetvis regimen tillgång till all övrig sändningstid. Uppdraget att utforma nej-kampanjen gick till en skateboard-åkande reklamhöjdare som förpackade motståndet i glättiga reklam-jinglar med regnbågs-grafik och breda leenden under devisen ”det är kul med demokrati”. Bye, bye Pinochet.

Den som händelsevis skulle vilja se filmen på festivalen får vända i biljettluckan. Den sålde slut på kortare tid än det tar att säga No, men i väntan på att den går upp på bio senare i vår passa på att ladda upp med Larraíns båda övriga filmer i trilogin: Tony Manero och Post Mortem.

Mannen med en kula i kroppen arbetade som undersköterska på äldreboendet, men var en auktoritet som även sjuksköterskorna frågade om råd, på att behandla svårläkta sår.

Om Tommy

Arbetar som stödassistent inom Funktionshinder i Göteborgs stad. Har förtroendeuppdrag i Svenska Kommunalarbetareförbundet. Är engagerad i fackliga studier på sektionen och i ABF. Har bott större delen av mitt liv i Göteborg men är och förblir Karlskronit. Gillar att läsa och plinka. Sitter bra i en cykelsadel. Kliver av klotet en vecka om året och tar in på Göteborgs filmfestival. Gillian Welch är en gudagåva. Laget heter BK Häcken.
Det här inlägget postades i Okategoriserad. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s