Ett skittråkigt, men skitviktigt inlägg om kollektivavtal: Vem ska bestämma på arbetsmarknaden?

Varför har vi kollektivavtal? Vad är det som är så bra med det? Givetvis att det finns regler ger ju de som omfattas av reglerna rätt till vissa saker. Idag, allt ifrån lön till bestämda arbetstider. Många av våra kollektivavtal är centrala, vilket innebär att de skyddar oss mot utpressning. Det finns få eller inga möjligheter att på individnivå skriva bort rättigheter för att till exempel få eller behålla ett jobb. Skulle det finnas möjligheter att skriva bort sina rättigheter för att få ett jobb, kan vi ju bara gissa vad som skulle hända med våra rättigheter i tider som dessa.

Vi går in i en stor avtalsrörelse i år. Många avtal ska omförhandlas då de löper ut. Arbetsgivarna vill på flera håll att man ska öppna upp för möjlighet att komma överens på lokal nivå. Och inte nog med det, om man inte kommer överens på lokal nivå vill man att arbetsgivaren då bestämmer vad som gäller.

Ok, förhandling. Varför vill man förhandla? Någonstans måste det finnas något båda vill ha från varandra. Enklast, betalt för att jobba. En arbetsgivare vill ha ett jobb utfört, den anställde vill ha betalt för att göra det. Vad skulle hända om man skulle ha en regel som sa att om man inte kommer överens vid en löneförhandling så bestämde arbetsgivaren vilken lön som gäller? Skulle man då som arbetsgivare över huvud taget vilja komma överens?

Det är det som man nu faktiskt kräver. Enligt David Johnsson handlar det inte om att slopa de lokala förhandlingarna, men om parterna inte kan komma överens måste det vara arbetsgivaren som avgör när arbetet ska utföras.

Detta oroar. I Byggavtalet, som är det kollektivavtal som gäller för många byggnadsarbetare, finns möjligheter att flytta arbetstiden. Det är dock så att kommer man inte överens finns en stupstock, alltså kan man inte hitta en annan lösning så gäller den fastslagna arbetstiden i avtalet. Om man byter ut den stupstocken mot att – om man inte kommer överens är det arbetsgivarens vilja som gäller. Vad kommer hända med våra arbetstider och när kommer det finnas en vilja att komma överens?

För att kunna ställa krav måste vi vara många som ställer oss bakom varandra. För att kunna vara en motvikt mot orättvisa arbetsvillkor måste vi vara många. Läs gärna tidigare inlägg om maktbalans.

Det är nämligen skitviktigt att vi påverkar reglerna på arbetsmarknaden även om det många gånger kan kännas skittråkigt. Annars blir svaret på frågan också skittråkigt. Vem bestämmer på arbetsmarknaden?
chris rock minimum wage

/Jack

Om Jack

Jag jobbar som ombudsman på Svenska Byggnadsarbetareförbundet. Jag jobbar med folkbildning organisation och förhandling. Har även uppdrag för Arbetarnas BildningsFörbund som handledare. Innan dess har jag jobbat som snickare i 10 år. När jag inte jobbar finns en liten kolonistuga som behöver renoveras. Min lille pojk och tös och flickvän och jag bor i majorna. Löpträning önskar jag att jag kunde skriva att jag håller på med. Jag gick med i Olof Palme sen blev jag socialdemokrat, trots att han då vart död sen 23 år tillbaka. Historieätarna är det bästa jag sett på länge om man bortser från dokumentärfilmen om Palme.
Det här inlägget postades i Arbetsmarknad, Framtid. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s