I enfaldens värld

Detta är ett tal, som jag skrev och fick läsa upp på en retorikkurs.

Roman Rolka föddes i Lidzbark i Polen. Hela hans liv skulle präglas av en känsla – en känsla av att inte passa in, att inte räcka till. Ett av hans barnbarn heter Jack Rolka och står här framför er idag.

1939 var Roman 12 år och äldst av 8 syskon. Enfaldens makter invaderar hans hemstad och inget skulle mera bli sig likt. För alltid påverkad och skadad av nazisternas våld på vad som en gång var hans trygghet, skulle han åtta år senare fly till Sverige.

Sverige, ett land som präglas av öppenhet och framtid. Ett land som skulle bli den plats han levde resten av sitt liv. Om det var på grund av att tryggheten försvann så tidigt i hans liv som gjorde att han valde att lämna sin kultur och sina traditioner bakom sig vet jag inte. Jag vet bara att han aldrig lärde sina barn polska för att han ville att de skulle bli svenskar. Han jobbade i fyrtiofem år här i Sverige, men ville ändå inte ha hjälp av staten på äldre dar när han behövde det. Han sa att han inte ville vara en belastning. I öppenhetens land, med regler och rättigheter för människors frihet finns ibland oskrivna regler som får oss att agera på ett sätt som gör oss ofria.

Att inte kunna vara stolt över sitt förflutna och sin kultur är ett handikapp som präglas av en enfald som säger – så här är det, så här ska det vara!

I enfaldens värld lever de enkla sanningarna med de enkla svaren. I enfaldens värld fick Roman inte vara polsk. I enfaldens värld var det tyska som gällde. I Sverige ville Roman inte vara polsk och sökte vara svensk.

När vi nu står här idag, med främlingsfientlighet på tröskeln till vår dörr och de enkla sanningarna präglar våra arbetsplatser och middagsdiskussioner vill jag höja rösten för ett annat sätt att agera med varandra. En annan förståelse och nya bemötanden. Vi är så oerhört beroende av varandra och varandras respekt.

Det är lätt att köpa den enkla sanningen i sitt sökande efter trygghet. Trygghet som vi alla vill ha. För i den otrygga människan föds rädsla och oro. Men vi kan istället för att bygga murar och förklara saker med enkelhet, öppna oss. För i öppenheten kommer vi finna en trygghet som består, en trygghet som lämnar utrymme för utveckling och intressanta diskussioner.

En människa som inleds att tro att den måste förändra sitt egna jag så till den milda grad att dennes förflutna skall raderas, kommer leda till nästa människas oro att det är något konstigt för att den känner att den inte passar in.

Det är lättare att ändra sig själv än tusen andra! Räta in dig i ledet alltså. Om vi pratar om respekt för varandra så är jag helt med, men om det handlar om ett sätt att vara och sättet att vara är begränsat så är jag helt emot.

I enfaldens värld finns det rätt och fel men inget däremellan, när man undrar om varför det är som det är, när man tvivlar, står svaret där att finna igen. Så är det och så ska det vara. Men när vi öppnar oss för mångfald och låter oss påverkas av varandra kommer vi också finna ett lugn inom oss själva. Då finns utrymme för undran och tvivel. Och utveckling som kan blomstra.

Då kommer vi finna att vi är mer lika än olika. Att vi delar samma bekymmer. Att vi söker hitta en plats att passa in. Istället för att stänga dörrar för att vi tror att vi är så olika kommer vi inse att vi ser samma saker fast på olika sätt. Och tänk vad bra det kan bli om fler vinklingar av samma bekymmer tillåts belysas. Hur många fler människor skulle kunna finna sin lycka i sig själv istället för att behöva känna att det är något fel på en.

Ingen människa ska behöva känna sig ofri i sig själv. Ingen människa ska behöva känna sig ofri i sitt samhälle. Ingen ska behöva ge upp sig själv för att passa in.

Jag har berättat om min farfar som kände att han behövde bli svensk för att accepteras, hur en osynlig rädsla för att inte passa in påverkade honom att välja bort en del av det som var han. När ni idag träffar era Roman Rolka säg då till honom eller henne att jag vill veta vem du är. Inte vem du tror att jag vill att du ska vara.  Jag är intresserad av vem du är och vad du upplevt.

För jag tror att om vi öppnar oss kommer vi finna kvaliteter hos andra men också hos oss själva som vi aldrig trodde fanns.

/Jack

Om Jack

Jag jobbar som ombudsman på Svenska Byggnadsarbetareförbundet. Jag jobbar med folkbildning organisation och förhandling. Har även uppdrag för Arbetarnas BildningsFörbund som handledare. Innan dess har jag jobbat som snickare i 10 år. När jag inte jobbar finns en liten kolonistuga som behöver renoveras. Min lille pojk och tös och flickvän och jag bor i majorna. Löpträning önskar jag att jag kunde skriva att jag håller på med. Jag gick med i Olof Palme sen blev jag socialdemokrat, trots att han då vart död sen 23 år tillbaka. Historieätarna är det bästa jag sett på länge om man bortser från dokumentärfilmen om Palme.
Det här inlägget postades i Framtid, Ideologi, Välfärd. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s