Euro-romantiken skadar

”You shall not press down upon the brow of labor this crown of thorns, you shall not crucify mankind upon a cross of gold.”

Demokratiske presidentkandidaten William Jennings Bryan talar mot guldmyntfoten, 1896. (För en applicering på eurokrisen se Thomas Palley här.)

”the people who bullied Europe into adopting a common currency, the people who are bullying both Europe and the United States into austerity — aren’t technocrats. They are, instead, deeply impractical romantics.”
Paul Krugman, New York Times 20 nov

Eurozonen är i kris, det vet vi alla. Varför förklaras till exempel av Paul Krugman här och här. Det viktiga att konstatera för detta blogginläggs syften är att EMU i sig är en av anledningarna till krisens djup: EMU gör saker värre. Vi har idag stort medborgerligt missnöje – ofta ofokuserat – mot EU och andra styrande organ, som görs värre av EMU eftersom EMU ökar arbetslösheten och instabiliteten i Europa.

Därför är det så vidrigt när kulturmänniskor börjar snyfta om hur synd det är om Europatanken i dessa dagar, att det är så synd att Europatanken får ”oförtjänt” stryk på grund av krisen. Per Svensson i Sydsvenskan:

”Det talas bara om pengar men det är mycket mer än så som står på spel, skriver Per Svensson.

          Den gröne gladiatorn Joschka Fischer, före detta utrikesminister i Tyskland, intervjuades för en tid sedan i den oumbärliga europeiska tidningen Die Zeit. /…/

– Kontinenten Europa kommer att finnas också utan euron, men Europa dör i så fall som politiskt-kulturellt projekt.

Eurokrisen är i ordets verkligen mening en existentiell kris för det Europa som under de senaste decennierna trott sig växa samman. /…/

det är ju inte bara ekonomin som riskerar att gå åt pipsvängen. Vem sörjer i dag den storslagna EU-drömmen om ett Europa utan gränser, ett Europa som bestämt sig för att rycka upp den giftiga nationalismen med rötterna, ett Europa för fria individer?”

Per Wirtén på Arena:

” Borg är mot euroobligationer, säger han i en kommentar, eftersom de skulle lätta på trycket för de utsatta länderna och tvinga rika länder ta ett slags fördelningspolitisk ansvar för krisen. Borg är mot solidaritetstanken. I praktiken innebär det att han inte fattat Europatankens innebörd och sällar sig till de historielösa. ”

I dessa kulturmänniskors tänkande om eurokrisen verkar det bisarrt nog inte finnas någon samhällsekonomi. Att eurons existens faktiskt gör europeiska medborgares liv sämre genom att öka arbetslösheten och instabiliteten, det kan man bortse ifrån; det viktiga är ”Europa som politisk-kulturellt projekt” och ”solidaritetstanken” (och man kan tydligen inte ställa upp på den utan att ställa upp på eurobonds, ett högst konkret och omstritt ekonomisk-politiskt förslag…)

Vad som stör mig med de här artiklarna är: kulturside-intellektuellas attityd att sakkunskap inte spelar någon roll, att man inte behöver försöka sätta sig in i politiska förslags konsekvenser för att ha en åsikt, utan att det räcker med att hänvisa till någon abstrakt och fin idé (”europatanken”, ”solidaritetstanken”) för att motivera konkreta politiska ställningstaganden.

Om Erik Bengtsson

Jag är 28 år och jobbar som doktorand på Göteborgs universitet. Jag forskar om arbetsmarknadsfrågor, fackföreningar och inkomstfördelning. Jag har en forskningsblogg: http://erikbengtsson.blogspot.se/ Och så bloggar jag här på Mellan anpassning...
Det här inlägget postades i Ekonomi, Ideologi och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s