Mycket ska ha mer

Det är ibland – eller ganska ofta – slående hur långt en politisk debatt i någon fråga kan vara från ens egna intryck. Ett exempel på detta är diskussionen om att inkomstskillnaderna skulle vara för små i Sverige – i den borgerliga diskussionen formuleras detta ofta som att ”det knappt är någon skillnad alls”, eller att ”det inte lönar sig att utbilda sig”.

Om vi lämnar statistiken därhän för ett ögonblick så vill jag bara lyfta fram hur detta strider mot ens dagliga erfarenheter. Ibland cyklar jag genom villaområdet Örgryte på väg till stan, till universitetsbiblioteket eller till Lisebergshallen för att gå på handboll. Då kommer jag från Kviberg och har cyklat genom Gamlestan för att komma till Örgryte, och skillnaderna i socioekonomisk status är fullständigt uppenbar: i Örgryte stora, vackra villor (ofta gamla charmiga träkåkar), i Gamlestan oanmärkningsvärda lägenheter (om än med en relativt ny tendens till gentrifiering). Om man kollar vad det är för människor man har runt sig så är skillnaden lika uppenbar. Finns det då inga inkomstskillnader i Sverige? Är det bara en slump vilka som bor i Örgryte och vilka som bor i Gamlestan, Kortedala eller Bergsjön? Det kostar lika mycket, vilket som?

Ibland krävs det parallellseende för att inte bli förvirrad av den politiska debatten… America Vera Zavala skriver i alla fall en artikel i Flamman som är rakt på sak om de inkomstskillnader som man ser med blotta ögat:

”En eftermiddag i början av augusti sitter jag på en båt på väg ut till Hallands Väderö och ser ut över Torekovs strandremsa. Jag frågar mitt sällskap vem som äger huset i glas precis vid badstranden och får veta att där har sonen till multimiljardären Bertil Hult byggt sitt sommarhus för 35 miljoner kronor, med endast en glasvägg skiljandes hans egna pool från det skånska saltvattnet.”

Jag bodde större delen av min uppväxt i ett villaområde i Halmstad, en stad där desto längre västerut och närmre havet du åker desto dyrare och flashigare blir villorna, och som är så pass liten att man i vissa fall vet vilken lokal riking som äger just den vräkiga strandnära villan (”vi möts vid Widik” är ett begrepp om man ska till stranden i Frösakull – den lokale bilförsäljarkungen Widik har en enorm villa vid en av nedgångarna), så Vera Zavalas inledning tilltalar mig precist.

—

För den som vill ha texter med mer statistik och noggrann argumentation på frågorna ”Löner det sig inte att utbilda sig i Sverige?” och ”Lönar det sig inte att jobba i Sverige?” så har jag skrivit två sådana texter här och här.