Barnfattigdom-seminarium i London

Ikväll har jag varit på en bokdiskussion på London School of Economics, om den nya boken Family Futures: Childhood and Poverty in Urban Neighbourhoods, av Anne Power, Helen Willmot och Rosemary Davidson.

Power, Willmot och Davidson har jobbat på projektet som lett till boken i tio år, och vad de har gjort är att de har studerat fyra fattiga områden i England: två i London och två i städer i norra England. Där har de intervjuat 200 familjer som de har följt under de tio åren, för att undersöka levnadsförhållanden i fattiga bostadsområden. Power beskrev områdena som traditionella arbetarklassområden, som tidigare dominerades av industrijobb som nu har försvunnit, och som de senaste två-tre decennierna sett många invandrare flytta in. Storbritannien är ju ett än mer ojämlikt samhälle än vad Sverige är, och forskarnas syfte var att undersöka levnadsförhållanden framför allt för barn (uppväxtförhållanden) i dessa områden, för att kunna dra slutsatser om vad för typer av politiska insatser som kan göras för att ge bättre förutsättningar för de boende där, och öka jämlikheten i samhället. Power talade om faktorer som ”community”-känsla (”community”=område eller gemenskap), skolor och behovet av större resurser framför allt för barn med lärsvårigheter som dyslexi, behovet av ungdomsgårdar, sportanläggningar med mera för att ge barn och ungdomar saker att göra, säkerhet med mera.

Powers presentation och bok kommenterades av tre paneldeltagare: Margaret Hodge som sitter i brittiska parlamentet för Labour och tidigare var barn- och kulturminister, Jane Waldfogel som är professor i socialpolitik vid Columbiauniversitetet i New York, och Katherine Rake som arbetar på tankesmedjan Family and Parenting Institute. Hodge utgick i sin kommentar från det område som hon är representant i parlamentet för, Barking i östra London, och pratade särskilt om utmaningen där från rasistpartiet British National Party, som tilltalar vita britter som vill ”vrida klockan tillbaka” och att saker ska vara som förr när det fanns jobb och området var etniskt homogent. Waldfogel har gjort mer statistiska studier om fattigdom och fattigdomsbekämpning, och bland annat skrivit en bok om Tony Blairs New Labour-regerings kampanj för att halvera barnfattigdomen i Storbritannien. ”New Labour” – Tony Blair med fleras ”modernisering” av Labour i liberal och ”modern” riktning, har fått rätt mycket spott och spe bland svenska socialdemokrater (framför allt vänstersossar) de senaste åren. Denna ensidiga bild kan dölja att New Labour också hade positiva aspekter (vilket t ex Katrine Kielos påpekat). Som sagt var en av deras kampanjer att halvera barnfattigdomen i landet – ett tema som känns igen från Juholtledarskapet i svenska Socialdemokraterna, även om Juholt tar i lite mer och hävdar att målet är att ”utrota” barnfattigdomen. Det är vanligt att definiera barnfattigdom som andelen barn som bor i hushåll med inkomst mindre än 60 procent av medianhushållsinkomsten*. Diagrammet nedan visar utvecklingen för det måttet i sex rika länder sedan mitten av 70-talet**.

Vi ser att barnfattigdomen ökade kraftigt i Storbritannien från slutet av 70-talet till mitten av 90-talet, vilket inte är konstigt med tanke på att Tories regerade hela den tiden och att globalisering och annat också drev på inkomstojämlikheten. Men 1995-2000 och 2000-2004 minskade barnfattigdomen, och enligt Jane Waldfogel och Timothy Smeeding*** minskade den ytterligare lite fram till 2009, trots finanskrisen. Detta förklarar de med Labourregeringens (fram till 2010) reformer i form av ”jobb ska löna sig”-reformer (bl a skattesänkning lik Sveriges jobbskatteavdrag), en införd nationell minimilön år 1999, satsningar på barnomsorg, och program som Sure Start. Sure Start är ett välfärdsprogram som startades 1998, som fokuserar på barnfamiljer och att motarbeta barnfattigdom, och delvis handlar om dagissatsningar, men också familjerådgivning, öppna aktiviteter för barn och ungdomar, stöd för skolbarn med lärsvårigheter, med mera. Sure Start talar många av de 200 familjer som Power med flera intervjuat gott om, och också Waldfogel och Smeedings mer statistiska forskning visar vikten av sådana program.

En sak som jag tyckte var väldigt intressant med diskussionen var att även om det är lätt att som jag just gjort spåra in på nationell politisk nivå, så var ändå utgångspunkten för kvällen bostadsområdet som nivå. Studien som Anne Power med medarbetare gjort handlar ju om bostadsområden. Jag tycker att ett sådant fokus är väldigt intressant av två anledningar. För det första så är det viktigaste socialdemokratiska politiska målet i min uppfattning jämlika möjligheter för alla (jämlik frihet). Då handlar det om att jämna ut förutsättningar inte minst för barn och ungdomar (som inte valt var de fötts eller under vilka förhållanden de ska växa upp), för att var och en ska kunna utveckla sina förmågor i så hög grad som personen vill. Om man kollar på förutsättningarna för någon som föds i ett tryggt rikemansområde som Mayfair i London med rika föräldrar som kan betala för bra barnomsorg, skolor, aktiviteter etc för barnet, och jämför med någon som växer upp i s.k. barnfattigdom (dvs ett låginkomsthushåll), antagligen i ett mindre välbärgat område och med färre valmöjligheter, så är förutsättningarna för dessa två personer mycket olika. Och, det är min poäng, mycket av detta kanaliseras genom bostadsområdet. Vilken typ av skolor finns där? Andra tjänster och möjliga aktiviteter? Är det säkert eller är där mycket brottslighet? På många sätt påverkar var vi växer upp våra möjligheter, och därför är det bra med diskussioner som Anne Powers som fokuserar på bostadsområden som nivå för politiska interventioner för lika möjligheter. För det andra så tycker jag att bostadsområde-nivån är intressant för att den spelar en stor roll i en aktuell ideologisk debatt i den brittiska socialdemokratin. Nu när New Labour förlorade regeringsmakten förra året efter att ha haft den i tretton år, och med fiaskot Irakkriget som stor fläck på anseendet, så har ju New Labour dömts ut och Labour-partiet verkar leta efter något nytt (inte helt olikt vad Juholts gäng håller på med i SAP). En filosofisk (faktiskt!) inriktning som nye Labour-partiledaren Ed Miliband lyft upp som en möjlig efterträdare till New Labour är den så kallade ‘Blue Labour’, som ska vara en slags gammeldags, småkonservativ socialdemokrati som ska förena ekonomisk jämlikhet med socialkonservatism. Dess förespråkare som Maurice Glasman hävdar att New Labour var en alltför globaliseringsvänlig och medelklassinriktad socialdemokrati, och att Labour nu måste vända sig mer till arbetarklassen och inrikta sig inte minst på de som bor i sådana låginkomstområden som Anne Power studerat. Och jag undrar då: vad skulle Anne Power, efter tio år av diskussioner och intervjuer i fattiga områden, säga om Glasmans idé att Labour kan förnya sig och vinna val igen genom att tala om den ”gamla goda tiden” (efterkrigstiden), om moral, familj och arbete?

Glasman och andra Blue Labour-företrädare verkar fästa väldigt stor vikt vid hur socialdemokratiska partier talar till medborgarna/väljarna, men jag undrar också: hur stor skillnad blir det egentligen i praktiken (i förd politik) mellan ‘New Labour’ och ‘Blue Labour’?

—–

*Medianhushållsinkomsten är inkomsten för det hushållet som befinner sig precis i mitten av inkomstfördelningen. Det finns alltså lika många hushåll med större inkomster som hushåll med lägre inkomster, jämfört med medianhushållet.

**Statistiken kommer från Luxembourg Income Study.

***Timothy Smeeding och Jane Waldfogel, ”Fighting Child Poverty in the United States and United Kingdom” (pdf), 2010

Annonser

Om Erik Bengtsson

Jag är 28 år och jobbar som doktorand på Göteborgs universitet. Jag forskar om arbetsmarknadsfrågor, fackföreningar och inkomstfördelning. Jag har en forskningsblogg: http://erikbengtsson.blogspot.se/ Och så bloggar jag här på Mellan anpassning...
Det här inlägget postades i Ideologi, Internationellt, Välfärd. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s