Till vilket pris?

Allt kostar pengar! Vi är väldigt benägna att sätta pris på allting så att vi kan kolla om en ekonomisk balans kan uppstå. Ett språk är detta ekonomiska system, med avsikt att påvisa att det som sker är rättvist. Kan vi sätta ett pris på allt? När en människa dör på jobbet är det ok bara den ekonomiska balansen höll? Eller finns det andra termer som spelar roll när vi ska skapa system i samhället som gör att vi alla köper argumenten för varför det är som det är eller sker som det gör.

Att dö på jobbet borde inte ske. Att ha ett så riskfyllt jobb att en människa i månaden får sätta livet till kan aldrig vara ok. Att var 72 minut skada sig så illa på jobbet att minst 15 dagars sjukskrivning blir åtgärden för att återkomma till arbete. Detta sker idag. En oerhört hemsk fråga har börjat ställas – vem dör nästa månad?

Arbetslivsinstitutet forskade i arbetsmiljö, tog fram data och rapporter som bland annat fackföreningarna vilade sina argument på gällande bättre arbetsmiljö. Arbetsmiljöverket med sina anslag från staten jobbade med att vara ute i verkligheten och inspektera arbetsmiljön. Arbetslivsinstitutet finns inte längre, det valde den nu sittande regeringen att lägga ned. Anslagen till arbetsmiljöverket har minskat. Ska man tro att deras uppfattning är att vi har uppnått en så bra arbetsmiljö att forskning inom detta område inte längre fyller någon funktion? Att arbetsplatserna i Sverige har blivit så duktiga nu på att upprätthålla en så säker miljö, att inspektionerna har varit överflödiga.

Jag förstår inte. Ingen kan väl gå med på att vi tillåter ett visst svinn på människor bara för att företag ska göra vinst eller att landet till vilket pris som helst ska ha tillväxt?

Den 8 juni klockan 12.00 ska en tyst minut för alla byggnadsarbetare som dött på jobbet hållas på alla Sveriges byggarbetsplatser.

Under det senaste decenniet har över hundra byggnadsarbetare satt livet till på grund av bristande arbetsmiljö. En i månaden dör. De senaste åren är det så ofta som varje 17.5 dag.

Byggettans representantskap har detta utlåtande.

På facebook kan man sprida detta.

LO-tidningen skriver om det här.

I verkligheten kan man sätta ner foten och säga till vilket pris ska företag få gå med vinst. Till vilket pris vill vi ha tillväxt i landet.

/Jack

Om Jack

Jag jobbar som ombudsman på Svenska Byggnadsarbetareförbundet. Jag jobbar med folkbildning organisation och förhandling. Har även uppdrag för Arbetarnas BildningsFörbund som handledare. Innan dess har jag jobbat som snickare i 10 år. När jag inte jobbar finns en liten kolonistuga som behöver renoveras. Min lille pojk och tös och flickvän och jag bor i majorna. Löpträning önskar jag att jag kunde skriva att jag håller på med. Jag gick med i Olof Palme sen blev jag socialdemokrat, trots att han då vart död sen 23 år tillbaka. Historieätarna är det bästa jag sett på länge om man bortser från dokumentärfilmen om Palme.
Det här inlägget postades i Arbetsmarknad, Ekonomi, Framtid. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s