Politik har konsekvenser

När jag ska åka buss till universitetet här i Los Angeles går jag ner till hållplatsen för buss nr 6 på Sepulveda Boulevard, en kvarts promenad. På vägen går jag förbi fyra stycken bofasta hemlösa (eller, deras grejer och sovplatser) – utanför Fatburger på min gata bor en, i viadukten under motorväg nr 405 bor två, och just vid busshållplatsen, utanför hamburgerrestaurangen Carl’s Jr, bor en. (Och jag bor inte i något fattigt område, utan ett helt vanligt medelklassområde.) Los Angeles, en stad med nästan fyra miljoner invånare, har 48 000 hemlösa; Sverige, ett land med nio miljoner invånare, har 17 800 (år 2005).

På bussresan norrut till Westwood åker jag bland annat förbi parkeringen utanför Tom’s Chili Burgers, ett av många ställen i LA där daglönare, solbrända män i basebollkepsar, står och hänger i väntan på påhugg. Som svensk kan man tycka att ”daglönare” är ett fenomen från 1930-talets arbetarlitteratur, eller från enskilda branscher som hamnen, men i Los Angeles är det ett stort och integrerat inslag i samhällsekonomin.

Reinfeldtregeringen för en politik för ökade skillnader i ekonomiska förutsättningar, större ojämlikhet i inkomster, större ojämlikhet i livschanser, större ojämlikhet i riskfördelningen. Jag tror att det är en illusion att tro att man kan rösta fram den politiken (som jag tror kommer att vinna valen också 2014 och 2018), utan att få ökad utslagning, ökad fattigdom och ökad orättvisa som brev på posten. Oavsett hur snälla ögon Reinfeldt har och hur mycket han i populistisk anda försäkrar sig helst vilja äta varmkorv på fest, så följer hans högerpolitik samma logik som all annan högerpolitik. Att höja den svenska gini-koefficienten till en för överklassen och övre medelklassen än mer gynnsam nivå innebär att man rör sig på en kurva där utfallet på y-axeln blir just mer fattigdom, mer utslagning och fler hemlösa på gatorna.

Argumentet, och det är förvisso intressant, mot en sådan mekanisk tolkning av Reinfeldthögerns politiska ekonomi, som jag kan se är att mot denna homogeniserade tolkning – samma politik ger samma effekter överallt – ställa en tolkning som betonar oobserverad heterogenitet i datapunkterna (länderna): att betona att USA:s hårdare utslagning – ”USA har en underklass utan motsvarighet i Västeuropa”, säger James Heckman – inte beror på den större ekonomiska ojämlikheten, utan på något annat, som frontier-andan, laissez faire-sinnade amerikaners högre toleransen för utslagning, eller kulturskillnader.

Det liberala argumentet om länders underliggande olikheter – ”vi kan visst öka ojämlikheten i Sverige utan att öka utslagningen, för den låga graden av sociala problem i Sverige beror på kultur, inte politik” – är intressant, men jag är tveksam, och därför också pessimist om Sverige och vart vi är på väg.

Om Erik Bengtsson

Jag är 28 år och jobbar som doktorand på Göteborgs universitet. Jag forskar om arbetsmarknadsfrågor, fackföreningar och inkomstfördelning. Jag har en forskningsblogg: http://erikbengtsson.blogspot.se/ Och så bloggar jag här på Mellan anpassning...
Det här inlägget postades i Framtid, Ideologi. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s