”Skitjobb”: en annan ansats

Efter Stockholms-S-politikern Karin Wanngårds klantiga uttalande om ungdomar och ”skitjobb” har en diskussion om just ”skitjobb” som företeelse uppstått. (T ex: Jonas Wikström, Lisa Magnusson.) Diskussionen har, åtminstone vad jag sett, inte varit särskilt spännande – liberaler som angriper sossarna genom att påpeka det ironiska i att Wanngård, företrädare för ett parti som självt kallar sig arbetareparti, dömer ut en del jobb rakt av, osv.

Jag skulle vilja bortse från begreppet ”skitjobb” och frågan om det är lämpligt eller olämpligt att använda, och istället gå till diskussionen om önskvärda och inte önskvärda arbetsförhållanden och hur de hänger samman med ens lön. Det finns inom arbetsmarknadsekonomisk forskning en teori om det sambandet. Den kallas teorin om kompenserande löneskillnader (jfr Rosen 1986, Borjas 2006 s 207). Teorin går ut på detta: jobb med egenskaper som många eller de flesta tycker är oönskvärda, kommer ge en högre lön än jämförbara mer behagliga jobb, eftersom folk kommer kräva högre lön för att ta ett jobb med oönskvärda egenskaper. Exempel är jobb som är bullriga, jobb som har tunga lyft, jobb där man inte kan kontrollera sitt eget arbetstempo, jobb som har risk för att man ska skadas, och så vidare. Om man fick välja fritt och hypotetiskt så skulle antagligen alla välja att deras jobb skulle vara obullriga och ofarliga, till exempel – även om det inte är möjligt. Det är till exempel svårt att tänka sig byggjobb eller vägarbeten utan buller. Eller att jobba i äldrevården helt utan tunga lyft. Och även om till exempel Volvo med Kalmar- och Uddevallafabrikerna experimenterade med friare montering av bilar, så använder en stor del av industrin löpande band där ens arbetstempo i någon mån kontrolleras av bandets takt.

Enligt ekonomisk teori ska då de som har dessa arbeten med vissa negativa egenskaper kompenseras för detta med högre lön, relativt till andra arbeten med samma utbildningskrav. Vissa exempel kan man tänka sig på rak arm: gruvarbetare är en av de bättre avlönade grupperna i LO-kollektivet, vilket kan relateras till att antagligen få vill jobba under jord och att arbetet är tungt och delvis farligt (eller åtminstone var det, historiskt sett). Byggnadsarbetare tjänar relativt bra i LO-kollektivet, vilket kan relateras till att jobbet är farligt: byggbranschen är den bransch som har klart flest dödsolyckor i Sverige.

Men funkar teorin överlag? Den amerikanske nationalekonomen George Borjas (2005, s 217-224) konstaterar att i USA är det tveksamt. Arbetare som hanterar farliga ämnen och maskiner tjänar 3-4 procent mer än jämförbara arbetare  som inte gör det, visar en studie, och flera studier visar att större risk för att dö på jobbet ökar lönen. Men överlag är bevisen i USA svaga.

I Sverige har nationalekonomerna Anders Björklund, Per-Anders Edin, Bertil Holmlund och Eskil Wadensjö testat teorin för ett par faktorer och arbetande män år 1991. Från 1991 finns en enkätundersökning med 1669 representativa manliga anställda om deras arbeten och löner, och det är det materialet som Björklund m fl använder. Deltagarna i enkäten frågades om följande obehagliga saker var en del av deras arbete: tunga lyft, buller, enformigt arbete, psykiskt ansträngande arbete, och obekväma arbetstider. De uppgav också ålder, utbildning, arbetslivserfarenhet – alla saker som vi vet påverkar lönen – så de sakerna kunde Björklund m fl också räkna med i sin beräkning av huruvida de negativa sakerna höjde lönen eller inte för män i Sverige år 1991. När de kontrollerade för ålder, utbildning, civilstånd (gifta män tenderar att tjäna mer), arbetserfarenhet, fysiskt funktionshinder och född i Sverige (det finns diskriminering på Sveriges arbetsmarknad) så fick de förvånande resultat: att ha ett tunga lyft i jobbet sänkte ens lön med 3,7 procent jämfört med en jämförbar (i ålder, utbildning osv) anställd; att ha ett bullrigt eller enformigt arbete hade svagt negativa effekter på lönen (mindre än en procent), och det var bara psykiskt ansträngande jobb och obekväma arbetstider som gav de förväntade positiva effekterna på lönen – 6,4 procent respektive 2,9 procent (Björklund m fl, s 120).

Både i Sverige och i USA verkar det alltså som att lönen inte kompenserar för jobbens negativa egenskaper. För oss i arbetarrörelsen är detta inte förvånande; LO-rapporter som Röster om facket och jobbet (pdf) visar att mer välavlönade jobb i SACO-grupperna tenderar att också ha mer frihet och förmåner än jobb med lägre lön i LO-grupperna (jfr Blackburn och Mann 1979). Marknaden fixar inte på egen hand en rättvis fördelning.

Genom att kolla på fler personer, genom att som i Röster om facket och jobbet eller i forskningsstudier fråga fler, så tror jag att man kan få en mer konstruktiv diskussion om ”skitjobb” än om diskussionen ska bestå av en individualistisk mediafäktning som den som Wanngårds uttalande gav upphov till. För om man frågar många så får man fram belägg för att det finns vissa saker som många vill ha i ett jobb: en viss kontroll över sina arbetstider och möjlighet att ta en kortare paus, säkerhet, och så vidare. Då blir också strukturerna på den nuvarande arbetsmarknaden tydliga, och det absurda i SACO:s och de borgerligas argument att ”det inte lönar sig att utbilda sig”, när man inser att högskoleutbildade inte bara tjänar bra mycket mer än icke högskoleutbildade, utan också har jobb med attraktiva egenskaper som kontroll över ens egen arbetstid, säkerhet med mera (Oreopoulos och Salvanes, 2009). Som om inte också arbetsvillkoren, inte bara lönen, spelade roll för ett arbetes kvalitet. Och det blir klart att vi måste ha en politisk diskussion om hur vi kan utforma en arbetsmarknad som ger bra arbetsförhållanden inte bara till de som tjänar relativt mycket. (Hint: det är antagligen inte genom den borgerliga regeringens politik att försvaga facket, skrota Arbetslivsinstitutet osv.)

Anders Björklund, Per-Anders Edin, Bertil Holmlund och Eskil Wadensjö, Arbetsmarknaden, andra utgåvan (SNS, 2000)
Robert Martin Blackburn och Michael Mann, The Working Class in the Labour Market (Cambridge University Press, 1979)
George Borjas, Labor Economics, tredje utgåvan (McGraw-Hill, 2005)
Philip Oreopoulos och Kjell G Salvanes, ”How Large are Returns to Schooling? Hint: Money Isn’t Everything”, NBER Working Paper, 2009
Sherwin Rosen, ”The Theory of Equalizing Differences”, i Orley Ashenfelter & Richard Layard (red), Handbook of Labor Economics, volym 1 (North-Holland, 1986)

Om Erik Bengtsson

Jag är 28 år och jobbar som doktorand på Göteborgs universitet. Jag forskar om arbetsmarknadsfrågor, fackföreningar och inkomstfördelning. Jag har en forskningsblogg: http://erikbengtsson.blogspot.se/ Och så bloggar jag här på Mellan anpassning...
Det här inlägget postades i Arbetsmarknad. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s