Arbetslösheten och ideologin

I fredagens ETC Göteborg skriver Sanna Schiller att regeringen utreder frågan om att införa nystartszoner. Med nystartszoner menar man att företag som etablerar sig i så kallade utsatta områden som t ex Bergsjön ska få skattelättnader. Regeringen har fått stöd i frågan av Miljöpartiet. Det finns flera intressanta aspekter kring detta. Dels har det inte visat sig fungera i andra länder. I Frankrike har de flesta företagen i nystartszonerna inte anställt invånare från området utan personalen pendlar in och ut. Precis detta säger sig regeringen vilja förändra, att det i dagsläget kommer människor och jobbar i området för att sen åka igen på kvällen. Även i England har misslyckade försök gjorts med nystartzoner.

Det är dock inte största problemet anser jag, utan den främsta kritiken mot nystartszoner är ideologisk. Är skattelättnader rätt väg att gå för att minska arbetslösheten? Är det verkligen så att högt skattetryck, stark arbetsrätt och hög a-kassa är orsaken till arbetslösheten? Nej svarar man från forskarhåll. För den som vill läsa hela rapporten, vilket jag starkt rekommenderar, så finns den här s. 53, på min favoritsida vänsterekonomerna.

Högern brukar hävda att ett starkt välfärdsystem är dels för dyrt och dels driver upp arbetslösheten. För dessa antaganden finns ingen som helst empiri. Istället beror den numera ständigt höga arbetslösheten på en alltför stram penningpolitik i kombination med alltför lite satsningar på produktionen, och ett alltför högt vinstuttag. Satsar man pengar i offentlig sektor och i det privata näringslivet minskar arbetslösheten och tillväxten ökar. Alltså, om du har ett jobb får du lön, och då kan du konsumera. För att pressa arbetslösheten ner till nivåerna på 80-talet skulle man behöva nyanställa 200 000 personer i offentlig sektor. Kostnaden för detta skulle inte ens motsvara jobbskatteavdraget. Men den privata sektorn måste också generera sysselsättning, därför behöver staten föra en penningpolitik som gynnar investeringar, alltså räntan måste hållas hyfsat låg. Man måste också se till att minska vinstuttaget ur företagen som har ökat sedan 90-talet. Mer pengar ska användas för att investera. I en nyliberal politik fokuserar man på att hålla inflationen låg, men målen är alltför hårt satta och leder till att investeringstakten blir för låg. Låg investeringstakt tillsammans med hög ränta och höga vinstuttag betyder hög arbetslöshet. Om man istället investerar i privat och offentlig sektor minskar löneklyftorna och detta är förenligt med en låg inflation.

Om vi löser problemet från grunden behöver vi inga nystartszoner, inga rut-avdrag och vi kan fortsätta att ha vår starka arbetsrätt samt vår a-kassa. Det funkade förut och det kommer att funka nu. Full sysselsättning är en av våra grundförutsättningar för att bygga samhälle.

Trevlig helg!

/Lisa

Advertisements
Det här inlägget postades i Arbetsmarknad. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Arbetslösheten och ideologin

  1. Tomas Angervik skriver:

    Bra skrivet.

  2. Ping: Kvalificerad industri behöver kvalificerad arbetskraft « Görans tankar och bagateller

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s