Tydlighet

I fackföreningsrörelsen pratar alla om att man vill vara tydlig. Man vill ge information som folk förstår utan att för den sakens skull prata ner till dom. Medlemmar vill alltid i alla lägen ha mer information. Man vill veta vad som händer på jobbet, och när man inte vet det efterfrågas mer information. Många gånger blir det fel, bara att skriva en enkel inbjudan kan visa sig vara ett helvete. Man missar viktiga saker och saker som datum och tider blir fel. Jag har funderat på hur man bäst ger information till unga människor. Jag fick veta av en lärare på en kurs jag går att jag borde tona ner, helst inte använda ordet kollektivavtal alls då ungdomar inte kan greppa konceptet. Själv har jag svårt att se hur man ska kunna förklara vad en fackförening är om man inte använder ordet kollektivavtal. Vad är facket då, en intresseförening för folk som råkar ha samma jobb?

Jag fick också rådet att inte prata om historien, tiden då det inte fanns fackföreningar är så avlägsen så det kan ungdomar inte relatera till. Jag kan visserligen hålla med om att man inte behöver fastna i historien, men hur berättar man om fackföreningen om man inte får nämna något som hänt innan 90-talet?

Jag tycker att det är att underskatta ungdomar. Min känsla efter att ha pratat med unga i valstugor och på arbetsplatsbesök är att dom vill ha riktig information. Konkreta fakta satta i ett sammanhang, det är knappast komplexiteten som gör att ungdomar inte vill engagera sig. Jag tror det är tvärt om, man kan få vem som helst att fatta vad som helst om man förklarar på ett bra och tydligt sätt.  En ung tjej som redan blivit utbränd efter sitt Mc Donalds jobb kan nog mycket väl föreställa sig hur det var i Sverige innan det fanns fackföreningar. Vi är ju i mångt och mycket redan där. Laglösa unga som arbetsgivare kan utnyttja hur dom vill. Jag tror alldeles säkert att dessa unga kan greppa innebörden av kollektivavtalet, att det finns verktyg, att det finns rättigheter för dom själva att kräva. Jag har en bestämd känsla av att när jag var ung så hade jag inte lyssnat på folk som pratade med mig som om jag vore en tuggummituggande mindre vetande. Vad tror ni? Hur pratar man bäst med unga? Kom gärna med konkreta tips.

Lästips!

Intressant om hur Juholt kom att bli vald

Nättidningen Feministiskt Perspektiv om valet av ny partiledare för S, och Monas avgång

Om debatten på Socialdemokraternas extra kongress

/Lisa

Advertisements
Det här inlägget postades i Okategoriserad. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Tydlighet

  1. Gydvan skriver:

    Självklart ska man prata om historien men man ska inte ha en monolog utan en dialog. Att översätta historien till dagens förhållande, att berätta om A-kassan och löftet tex.
    När man berättar om löftet så ska man kanske inte bara berätta om smederna som skickade kaffekoppen runt bordet utan berätta rent konkret om konsekvenserna som de kan bli här och nu på den arbetsplatsen där man befinner sig.
    Men jag tror väldigt mycket på samtal över fikabordet där man möts som jämlika och har man den förmågan så kommer man långt i samtalet för det är ju trots så att vi inom arbetarrörelsen har rätt 😉

  2. Ping: Gärna medalj men … « Görans tankar och bagateller

  3. Sören skriver:

    Jag ser det som högst relevant att prata om historien. Allt för många arbetande ser idag de rättigheter löntagare har som självklara; anställningstrygghet, sjuk- och arbetslöshetsförsäkringar, arbetsplatsinflytande, reglerad arbetstid och semester etc. Det är därför man inte reagerar när högerregeringen backar bandet. Att ge kontexten för unga är högst relevant, att klargöra att det tog arbetarrörelsen 200 år av kamp att få de här rättigheterna, att det inte är en ohotad självklarhet utan måste försvaras aktivt.

    Men det är svårt att tala fack med ungdomar. Dels är de friska, fyllda av energi och prestationslystna, dels ses facket ofta som en anonym, gubbig institution som bestämmer saker över folks huvuden. Att faktiskt prata med unga och ge fackföreningsrörelsen ”ett ansikte” är en bra början. Annars tror jag inte det är så stor skillnad mot att prata med vuxna, man måste förklara vad facket har för roll på arbetsmarknaden och också vad man kan bistå den enskilda individen med. Om det nu finns ett svårförståeligt ”koncept” så är det väl snarare så att det ska förklaras istället för att undvikas?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s