Att vara egoist tillsammans

Varför känns det som om att det hänger på mig! Hur ska jag uppföra mig för att få uppmärksamhet? Hur ska jag göra för att de ska gilla mig, mina arbetskamrater och chefer? För om de gillar mig så får jag säkert ha kvar mitt jobb. Mina arbetskamrater säger till mig att jag ska gå med i facket. Ja, det är nog viktigt, morsan sa även något om att man ska vara med i facket. Onödigt att säga emot, jag vet inte varför jag inte skulle vara med. De säger att vi ska vara glada att vi får sitta i våra byssjor istället för på en frigolitbit, mina kamrater. Ja, ja, så va det kanske för hundra år sen. Nu har vi kommit längre fram i tiden. Vi bor i ett modernt land.  Men visst jag går med, man kan tydligen få hjälp om man blir uppsagd eller fått för lite lön.

Jag råkade räcka upp handen på ett möte med mina arbetskamrater, någon som vill bli facklig förtroendeman? Jag gick en utbildning på facket, skitjobbigt att fråga ledigt från chefen, jag vill ju inte uppfattas som svår. På facket fick jag reda på saker som var mina rättigheter, lite svårt att greppa, verkligheten såg inte riktigt ut som de beskrev. Mina första år som facklig var ofta präglade av frustration, det är väl bara att vi gör så här så får vi ju det vi vill. Varför har vi inte allt som våra avtal garanterar oss? Varför säger mina äldre kamrater att de gjort sitt? Varför är det så många som inte verkar bry sig? När behöver man inte längre vara orolig för att bli av med jobbet?

Många goda kamrater har jag fått som lärt mig oerhört mycket, chanser att få växa trots att jag försov mig och ibland va hemma sjukskriven trots att sjukdomen egentligen var en baksmälla. Men jag fick chansen att växa och förstå att man måste ta ansvar för sig själv, men det hade jag aldrig lärt mig om jag inte fick chansen. Mycket av detta har jag förstått i efterhand. Mina arbetskamrater gav mig chansen istället för att döma ut mig för att jag var ny i vuxen och arbetslivet. Mina kamrater på jobbet var facket för mig, ändå undrade vi ofta varför facket aldrig visade sig. Jag försöker övertyga mina yngre jobbarkompisar att gå med i facket, inte bara för att det är bra rent avtalsmässigt, men för att jag hoppas att även i framtiden ska vi kunna hjälpa varandra när vi behöver det som mest, när jag själv eller den jag jobbar med inte klarar sig själv.

/Jack

Om Jack

Jag jobbar som ombudsman på Svenska Byggnadsarbetareförbundet. Jag jobbar med folkbildning organisation och förhandling. Har även uppdrag för Arbetarnas BildningsFörbund som handledare. Innan dess har jag jobbat som snickare i 10 år. När jag inte jobbar finns en liten kolonistuga som behöver renoveras. Min lille pojk och tös och flickvän och jag bor i majorna. Löpträning önskar jag att jag kunde skriva att jag håller på med. Jag gick med i Olof Palme sen blev jag socialdemokrat, trots att han då vart död sen 23 år tillbaka. Historieätarna är det bästa jag sett på länge om man bortser från dokumentärfilmen om Palme.
Det här inlägget postades i Arbetsmarknad. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Att vara egoist tillsammans

  1. Tomas Angervik skriver:

    Du fångar känslan som fackligt förtroende valda ofta känner. Bra skrivet Jack

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s