Arbetstider – en klassmarkör

Arbetar du vardagar, åtta till fem? Då hör du troligtvis till medelklassen. I arbetarklassen är det få förunnat att vara ledig på helger och kvällar.

39 % av LO medlemmarna jobbar helg. Varannan LO kvinna jobbar skift, var tredje LO man och var tionde tjänsteman. Påtvingat skiftarbete leder till att många blir tvungna att jobba deltid. För att lösa barnpassning finns ofta inga bra lösningar förutom att gå ner i tid. 50 % av LO kvinnorna jobbar deltid.

Barnpassning är numera en lyx för de som inte jobbar oregelbundna arbetstider. Det finns väldigt få platser på nattdagis, så för ensamstående föräldrar blir det i princip omöjligt att jobba kvar om man har ett skiftarbete. Detta trots att det ligger på arbetsgivarens ansvar att anpassa arbetstiderna så att det är förenligt med föräldraskap. Om du vill ha fler fakta kring deltidsarbete och arbetstidens förläggning i förhållande till klass och kön kan du läsa mer här.

Samhället kräver att vi ska jobba dygnet runt, men ingenting anpassas därefter. Att träna på arbetet, lämna barn på dagis, köpa lunch på jobbet, allt detta finns det möjlighet att göra för dagtidspersonalen. Som skiftarbetare får du lösa allt själv. Vill du dessutom åka kommunalt till jobbet kan du se fram emot långa restider om det ens är möjligt. Man är ofta tvingad till att ha bil.

Som fackligt förtroendevald har jag många gånger fått sova fyra timmar efter ett nattpass och sedan gå upp för att hinna till en konferens eller ett möte. Som politiskt aktiv får man hoppas att man inte jobbar kväll just när ett styrelsemöte är lagt. Ibland är lediga dagar mitt i veckan så fullbokade av möten så att det inte alls fyller sitt syfte, att vara återhämtning. Det här är allvarligt, för det är en demokratisk rättighet att kunna engagera sig politiskt, och om en allt större del av LO kollektivet stängs ute från politiken på grund av sina arbetstider har många års kamp för rättvisa gått förlorad.

Att jobba på nätter är dåligt för hälsan. Man får sömnrubbningar och lever i en ständig oro över att man inte får sova ut. För när du är ledig och har sovmorgon kan du ge dig på att du vaknar klockan sex. Kroppen är konstruerad för att vara vaken när det är ljust, och skiftarbete betyder att aldrig lyssna på kroppens behov.

Det är fler unga än gamla som jobbar oregelbundna arbetstider, fler kvinnor än män och fler arbetare än tjänstemän. Vi gör inte det för att vi gillar det utan för att vi måste. Det skadar våra kroppar och det skadar våra relationer.

Läs mer här och här om oregelbundna arbetstider och rätten till nattdagis.

/skiftarbetaren

Det här inlägget postades i Arbetsmarknad. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Arbetstider – en klassmarkör

  1. Nisse skriver:

    Du letar verkligen efter olika sätt att urskilja arbetarklass. Jag vet faktiskt människor som föredrar sina oregelbundna arbetstider framför ett vanligt 8-17.00 jobb. Sedan kan väl till och med du konstatera att personer som jobbar inom vård eller till sjöss för att ta två exempel måste anpassa sig efter verksamheten. Om en gamling har kissat på sig mitt i natten är det inte läge att hänvisa till någon trött klasskamp. Utan då får man bita i och hjälpa till och utföra sitt jobb. Precis samma sak till sjöss, om motorn går sönder då hjälper alla till. Vare sig du är arbetarklass, medelklass eller överklass.

    När inte de klassiska arbetaryrkena är någon säker klassmarkör i sig är ni ute och fiskar efter andra saker som på ett tydligt sätt skall kunna urskilja er ”arbetarklassen”. Det går väl sådär?

  2. Gydvan skriver:

    Oregelbundna arbetstider är i högsta grad en klassfråga.
    När medelklassen börjar planera sina julsemestrar föratt få så mycket ledigt som möjligt som möjligt med minst antal semesterdagar uttagna så börjar främst vårdförbundets, handels och kommunals medlemmar att planera alternativa datum för julfirande.
    Att alltid jobba OB innebär ett livspusslande som antagligen Stockholms medelklass aldrig hade klarat utan RUT, RIT, RÖT, ROT och alla möjliga hjälpmedel.
    Förutom att arbetstiden är en klassfråga så är det även arbetsmiljöfråga för när vi övriga pustar ut våra långlediga helger så har tex vården jobbat de flesta dagarna.
    Att jobba varannan helg inom tex hemtjänst (som jag tror är det tyngsta arbetet du kan ha idag för det är både tungt psykiskt och fysiskt på så många plan) innebär en ledig dag före helgen och en ledig dag efter helgen, kroppen hinner inte att återhämta sig.
    Och när sedan anställda inom vård och handels är utslitna så kastas de ut från arbetsplatsen och in i FAS3…
    Arbetstider är i högsta grad en klassmarkör, kan bara hålla med.

    Kan tillägga att det är inte bara Stockholms medelklass som inte klarar av att livspussla men inför valet så framstod Stockholms medelklass som en hög onyttiga idioter som inte klarade något.

  3. Ping: Kvinnors löner « Görans tankar och bagateller

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s