Lena Sommestad: Ungas villkor – att kunna välja det viktiga

Idealet i dagens samhälle är att vara en fri och framgångsrik
individ som gör sina egna val. Detta ideal gäller i all synnerhet unga människor, som förväntas njuta av livets oändliga möjligheter – med resor och flexibla byten mellan olika jobb. En förlängd ungdomstid ända in i 30-årsåldern, där man sent Folkbladet Sommestad-468x365etablerar med fast jobb, bostad och familj, uppfattas idag som positivt och normalt. Men sällan talas det om att detta nya livsmönster bland unga inte alltid är ett resultat av fria val. Tvärtom: sanningen är ju att det har blivit allt svårare för unga människor att etablera sig tidigt med jobb och familj, även om man själv vill. Det har också blivit allt svårare att självständigt fatta beslut om de riktigt viktiga valen i livet: när och hur man vill etablera sig i sitt yrke, hur man vill bo och om och när man vill bilda familj.

En viktig pusselbit i dagens debatt om unga människors villkor är att trygghet inte är viktigt eller nödvändigt för den som är ung. Därför spelar det inte så stor roll att unga människor inte kan få fasta jobb eller en egen bostad. Men idén att trygghet inte är viktigt för unga människor stämmer inte, visar forskning i ämnet. Helena Kåks, som har forskat om hur unga människor etablerar sig i livet, berättar att det nya mönstret med många år av resor, utbildning och öppna livsval kan kännas i grunden positivt för många unga, men att det som utmärker de ungdomar som på det här sättet vill kasta sig ut i det okända är att de i regel har en trygg hemmabas att falla tillbaka på. De ungdomar som har svagare sociala nätverk, som har svårt att få jobb eller som väntar på uppehållstillstånd, de ser inte alls sin framtid på samma sätt. De idealiserar inte otrygghet och en öppen framtid. De strävar efter trygghet i livet.

På senare tid har unga människors idag orimliga villkor i arbetslivet äntligen börjat uppmärksammas på allvar. Men ännu saknar jag en mer djupgående diskussion om unga människors livsvillkor i dagens svenska samhälle.

En sådan diskussion skulle verkligen behövas! Faktum är nämligen att välfärdsklyftan mellan den unga generationen och den äldre stadigt växer. Så har det varit sedan 1990-talskrisen, som slog särskilt hårt mot just de unga. I en artikel i DN i höstas sammanfattade Joachim Vogel och Lars Häll den förfärande statistik som finns om ungdomars ställning i det svenska samhället. Deras artikel borde ligga till grund för genomgripande reformer i det svenska samhället. Här finns ett verkligt viktigt uppdrag för Socialdemokraterna, inför valet 2014.

Vogel och Häll redovisar hur det ekonomiska välståndet i Sverige har förskjutits uppåt i åldrarna sedan 1990-talet. Inkomstklyftorna mellan äldre och yngre ökar. Unga vuxna etablerar sig allt senare med jobb och boende. Fattigdomen bland unga är betydligt högre än bland de medelålders. Samtidigt visar statistiken att ungdomars välfärd och livskvalitet har försämrats på en lång rad områden. Alltfler unga rapporterar om fysisk belastning i sitt arbete. Många unga har akuta problem med hushållsekonomin. Unga vuxna har sämre hälsa än förr. Många oroar sig för sin framtida ekonomi och för risken att bli arbetslös. Unga bor trängre än på 1980-talet, färre har bil och semesterresandet minskar.

Vad krävs för att förbättra ungas livsvillkor? Jag är övertygad om att en politik för full sysselsättning är grunden. Därtill krävs en rad insatser inom såväl bostadspolitik som utbildningspolitik och arbetsmarknadspolitik. Ett intressant paket av reformer har presenterat av Handels, som har stor kunskap om ungas villkor på arbetsmarknaden.

Jag gillar Handels’ förslag inte minst därför att man tydligt visar att det inte räcker med åtgärder inom den snäva arbetsmarknadspolitiken. Det handlar nu om att ompröva själva grunden för den ekonomiska politiken, där målet om full sysselsättning sedan 1990-talet har underordnats målet om låg inflation.

Min slutsats är att de ungas allt tuffare livsvillkor är ett starkt skäl för Sveriges alla unga att nu kräva en omprövning av den välfärdspolitik som under lång tid har försummat att säkerställa rimligt jämlika villkor mellan olika åldersgrupper. Men de ungas allt tuffare livsvillkor är också en påminnelse till alla oss andra, i olika åldrar. Det växande välfärdsgapet mellan unga och äldre är ju bara en av orättfärdiga konsekvenser som har blivit följden av en marknadsorienterad politik, där ojämlikheten ökar i takt med demokratin försvagas.

Att friheten att välja skola, vårdcentral, elbolag och apotek har ökat är till föga tröst för en ungdomsgeneration, som har berövats friheten att i trygghet forma yrkesliv, boende, föräldraskap, och andra stora livsprojekt.

/Lena Sommestad

Det här inlägget postades i Arbetsmarknad, Välfärd. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Lena Sommestad: Ungas villkor – att kunna välja det viktiga

  1. anna fält skriver:

    kloka synpunkter där jag delar analysen utifrån mina tolkningar

  2. Fredrik Ståhle skriver:

    Tack för ett intressant inlägg. Vi kommer att spinna vidare på den tråden här på bloggen.

    Hoppas att du får mycket att säga till om i vårt parti framöver!

  3. anonym partimedlem skriver:

    Jag vill påminna om hur ungdomar på 90-talet lockades med stora evenemang att
    studera utomlands. Utbildning utan struktur, därför att man inte har föräldrar med akademisk utbildning bakom sig, har resulterat i att vissa nu snart medelålders svenskar sitter fast i ett skuldberg utomlands och kan/vågar inte komma hem eftersom deras examina är värdelösa i Sverige. 90-talet var en hemsk och naiv period i ungdomars liv. 90-talets mantra var FLEXIBILITET och jag noterar att du själv använder ordet. Jag har sett hur detta ord använts som ett mantra och resulterat i utbrändhet. Motstridiga krav och otillräcklig befogenheter. Människan som biologisk varelse är inte särskilt flexibel. Dags att ta fram ett nytt ord – arbetsro?

  4. Kerstin skriver:

    En mycket bra artikel. För det är klart att det är förfärligt hur ungdomar behandlas idag.

    Men,jag har ju alltid mina men, jag ser en risk att du härmed bygger under generationsfiendskapet, den där föreställningen många unga har om att alla äldre har det så bra.

    Det må vara att det i statistiken ser ut som om alla äldre har det väldigt bra, vilket en del förvisso har, men sanningen är ju att många medelålders och äldre också blir arbetslösa och att de oftast inte har en chans att komma tillbaka, endera för att de är utslitna 10-15 år innan pensionsåldern, eller för att de anses för gamla rätt och slätt. När de inte kan komma tillbaka – då grinar dem rena armodet i ansiktet idag.

    Jag tycker alltså det är en dålig idé att sätta upp unga mot äldre eller tvärtom. Det handlar om dem som har kontra dem som inte har, oavsett ålder. Det handlar om en att vi måste återfå en politik för full sysselsättning, samt att vi måste bygga fler bostäder så att även unga människor kan skaffa sig en lägenhet utan att behöva skuldsätta sig över öronen.

    • Isak skriver:

      Jag tror inte Lena syftade på att alla äldre har det bra, bara att unga statistiskt sätt drabbas hårt av det nuvarande systemet. Problemet är att detta inte uppmärksammas tillräckligt, och resultatet blir att de positiva aspekterna som Lena nämner får mer fokus. Risken är att äldre generationer avundas de ungas frihet att tågluffa i Asien och möjligheten att starta balla IT-bolag, och missar de krav och begränsningar de unga samtidigt utsätts för.

      • Kerstin skriver:

        Isak:
        Jag tror inte för ett ögonblick att Lena är ute för att skapa generationsmotsättningar, Lena S är en av mina favoriter inom S och jag önskar så innerligt att hon kunde bli den nya S-ordföranden. Men eftersom andra arbetat som flitiga bävrar för att skapa generationsmotsättningar (enligt devisen härska genom att söndra) och man ofta fått höra, från unga människor, att vi 40-talister har det så bra, så är området minerat och man måste kliva fram inom det med stor försiktighet. När man tar fram statistiken på det sätt som Lena gör här, då förstärker man dem i sin tro som redan ”vet” att ”alla” äldre har allt medan de själva inte fått något.

        Nu var det ju så när jag var ung att det fanns hur mycket jobb som helst, men bostadsbristen var skriande då också (8-12 år i bostadskö) och lönerna för många av oss som var unga var usla. Själv svalt jag halva månaden en period för att lönen inte räckte till mat hela månaden och tandläkare kunde jag ju glömma. Ny kappa, icke råd till. Så vi 40-talister har också haft perioder där vi tvingades rätta mun efter matsäcken. Några av oss hade rika föräldrar och möjligheter att resa och roa sig, de flesta hade det inte.
        Skillnaden är just det där med arbeten, att det fanns jobb och man var säker på att kunna få ett även om det inte var så bra betalt, i synnerhet inte för oss unga kvinnor. Det är en väsentlig och viktig skillnad. Det är därför en politik för full sysselsättning är vad som krävs i första hand. Har man det så får alla så småningom ihop en del och kan skapa sig mer bekvämligheter med åren.

        När min dotter skulle ut på arbetsmarknaden, i början av 80-talet hade vi också hög ungdomsarbetslöshet och ingen ska ju tro att vi föräldrar gläder oss åt sådant. Tvärtom är vi lika förtvivlade som ungdomarna över detta. Jag var då, och är fortfarande tacksam för att jag bara hade ett barn att oroa mig över, inte flera som var arbetslösa och vars framtider verkade osäkra och otrygga.

  5. Elin skriver:

    När jag gick i grund- och gymnasieskolan så sa lärarna att vi elever var otacksamma om vi inte tog för oss av de möjligheter vi hade och fluffet i undervisningsplanen motiverades med att ungdomar blir stressad av bristen på valmöjligheter.

    Jag har hävdat motsatsen sen jag tvingades välja tyska eller franska i högstadiet och möjligheterna att välja fel och gå miste om storslagna saker har inte blivit färre efter det. Inte heller ångesten. Därför blir jag så glad varje gång någon ”riktig vuxen” lyfter just den här frågan. Tack för ett bra inlägg.

    (Nej jag räknar mig inte som ”riktig vuxen” trots mina 25 år…inte om jag inte umgås med småkusinerna som är 8 år).

  6. Äke Norrman skriver:

    Förträffligt inlägg.
    Skulle vilja ställa frågor angående detsamma. Det skrivs. Att friheten att välja skola, o,s,v. Har ungdomarna begärt denna ”Frihet”. Är det alltid frihet att få välja, även mellan pest och kolera. Är det inte så att det här med frihet har predikats in absurdom.
    Total frihet är anarki. Är det inte så att vi vill ha ett solidariskt samhälle och då måste det finnas vissa inskränkningar i denna personliga friheten att välja.

  7. Tomas angervik skriver:

    Mycket bra skrivet.

  8. Isak skriver:

    Fantastiskt att du uppmärksammar detta Lena. Som 22-åring känner jag väl igen mig i den verklighet du beskriver. Jag tror äldre generationer har svårt att greppa hur enorma krav som ställs på unga idag. Vi ”coachas” av oerfarna frilansare till att marknadsföra oss själva. För att få jobb måste vi skapa kontaktnätverk på Facebook, ta professionella porträttbilder till våra CVn och gå ut på arbetsplatser för att presentera oss med självsäkra leenden.

    Vi som har tur nog att ha trygga familjer att luta oss mot kan förstås plugga eller starta eget, men till och med vi måste leva med skuldkänslor över att vi inte kan stå på våra egna ben. Föreställ er om man som sprungen ur skolsystemet idag varken har en trygg familj eller ett självsäkert leende. Hur kan ett land med sådant välstånd, sådan välfärd göra det här mot sina unga? Eller sjuka för den delen:
    http://www.aftonbladet.se/debatt/article8672538.ab

    This shit’s got to go!

  9. kerstin westergren skriver:

    Tack Lena!
    Förstår inte hur s-partiet inte förstår att det är sådana här analyser och tänkande politiker som vi ev. framtida väljare längtar och hungrar efter.
    Hoppas verkligen att det blir du.
    Kewe

  10. G S skriver:

    Klockren analys !
    Din åsikt om bostadspolitiken, utbildningspolitiken och framför allt arbetsmarknadspolitiken håller jag fullständigt med dig.
    KOM IGEN LENA!

  11. Ping: Dagens debatt – om ungas villkor | Lena Sommestad

  12. M. E. skriver:

    Vilken kanonartikel!

    Kör hårt, så länge det finns hopp för (S) – vilket det ej längre gör om Damberg bli partiledare – gäller det att köra hårt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s