Fy fan va dagens ungdom är lata

”Fy fan va dagens ungdom är lata! De vill bara roa sig och tar inget ansvar. Jobba? Man är väl tvungen, men jag orkar nog inte anstränga mig mer än nödvändigt. Dagens ungdom är bortskämda skitungar som tror att de ska få allt av mamma och pappa. De bor hemma och parasitar på sina föräldrar istället för att skaffa sig ett riktigt jobb och fixar sig en egen lya. Jävla latmaskar är vad de är. Så var det inte när jag växte upp, då visste man banne mig att man skulle kamma sig och ta ett jobb”.

Kan det vara möjligt att ungdomen blivit sämre för varje generation som gått? Jag tycker ibland att det låter så. När jag lyssnar på en del vänner och kamrater så känns det som de nästan tycker att det är något konstigt med dagens ungdomar, som om de har hänt något biologiskt ofattbart. För inte kan väl dagens ungdom ha tagit ett språng i evolutionen och förändrats rent genetiskt på en generation?

Min gissning är att det har låtit så här i alla tider, generation efter generation. Precis som när våra barn genomgår förändringar i olika åldrar och utvecklas mot det vuxna livet. De har varit trotsiga i tvåårs ålder, igen i sexårs ålder och för att inte tala om puberteten. Dessa förändringar är vi medvetna om och är där och stöttar våra barn genom förändringarna som sker. Det underliga är att när de genomgår den stora förändringen och ska ta steget ut i vuxenlivet och finna sig själva och sin plats i samhället, då minskar den förståelsen och ibland försvinner helt. Hur kan vi som vuxna så fort glömma att vi alldeles nyss var där? Att vi sökte acceptans i vardagen, på jobbet, bland de äldre och bland vänner. När gick nyfikenheten över i bitterhet över att vi nu är vuxna och nästa generation söker sin väg. När slutade vi vara förstående för det vi precis erfarit?

Vi satsar allt på våra barn, ty de är vår framtid! Efter så många års kämpande verkar det helt ologiskt att inte vara där när de ska lämna boet och ta sina första egna vingslag.

Dagens ungdom är inte latare eller slöare! De är inte mindre ansvarstagande eller nonchalantare! De är precis likadana som ungdomen varit i alla tider.

Däremot har insatserna och satsningarna på ungdomarna varierat. Tålamodet och förståelsen sviktat. Den förståelse och satsning vi gör på ungdomen speglar sig direkt i vardagen. Den investering vi gör idag, antingen den är stor eller liten, kommer ge oss den framtid vi förtjänar. Vi kan vara med och visa vad gemenskap och förståelse är. Vi kan vara med och visa vad ansvar och tålamod är. Vi kan helt enkelt föra vidare det vi lärt oss, givetvis då med tålamod och förståelse, men utan att på något sätt skita i va de gör. Vi behöver inte bli några flummare som bara låter det gå som det går. Nä, tålamodet och förståelsen kan existera inom oss, och sedan är vi där och stöttar och vägleder.

Jag har nu sett dokument inifrån, säljsekten och generation utanför och blivit så illa berörd. Här ser vi effekterna av en otrygg arbetsmarknad. Att detta skulle vara instegsjobb som sänker trösklarna in i arbetslivet. Det är skitsnack! Det är ett retoriskt sätt att snacka sig runt t.ex LAS. Regeringen säger sig värna LAS, men ser istället till att en stor grupp, flest unga, inte ens berörs av lagen.

Det går inte att gå runt med skygglappar så stora att det snarare är sovmasker som används. Vi måste sluta slumra och tro att detta är ett nödvändigt ont! Det är precis tvärt om. Det är något som är onödigt och ont!

Jag avslutar med ett citat från en som förstod vikten av att inte blunda för samhällsproblemen utan istället försöka göra något åt problemen:

”Den enda verkligt praktiska anknytning till framtiden vi har det är ju egentligen barnen, och det är genom dem vi ser framtiden växa fram”

Om Jack

Jag jobbar som ombudsman på Svenska Byggnadsarbetareförbundet. Jag jobbar med folkbildning organisation och förhandling. Har även uppdrag för Arbetarnas BildningsFörbund som handledare. Innan dess har jag jobbat som snickare i 10 år. När jag inte jobbar finns en liten kolonistuga som behöver renoveras. Min lille pojk och tös och flickvän och jag bor i majorna. Löpträning önskar jag att jag kunde skriva att jag håller på med. Jag gick med i Olof Palme sen blev jag socialdemokrat, trots att han då vart död sen 23 år tillbaka. Historieätarna är det bästa jag sett på länge om man bortser från dokumentärfilmen om Palme.
Det här inlägget postades i Arbetsmarknad, Framtid, Ideologi, Välfärd. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s