Om att se världen på ett nytt sätt

När jag var tjugo var jag attackfeminist. Jag hade några år på nacken som feminist, vilket jag blev efter att ha läst ung vänsters manifest. Det var ett stort ögonblick för mig, helt plötsligt satte någon ord på något jag länge misstänkt. Att män hade det jäkligt mycket lättare i samhället.

I min miljö som då var naturvetenskapligt gymnasium i Täby fick männen ta plats utan att mycket krävdes. Lärare blev helt till sig bara de öppnade munnen. Dom fick prata högt och skrävla, och de tog väldigt mycket plats. Mitt stora intresse var musik, och där verkade saker också vara lite skeva. Män med gitarrer så långt ögat kunde nå och tjejerna stod i publiken och trånade. Jag och mina tjejkompisar hade börjat åka in till stan (Stockholm), och det hände då och då att vi blev påhoppade av obehagliga män, unga kvinnor får sällan vara i fred i offentliga miljöer.

I ung vänsters lilla röda kunde man läsa att det här inte bara var otur utan tecken på strukturellt förtryck. Mäktig insikt. När man fattar hur saker hänger ihop blir man lätt lite i gasen, så på en fest några år senare i Göteborg, dit jag nu hade flyttat och blivit student, gick jag runt och skällde ut alla på festen för att de inte var feminister. Jag var jättearg, och omgivningen såg konfunderad ut. Dessa stackars medelklassungdomar från Ulricehamn och Skara hade i ryggmärgen att feminister var sunkiga manshatare, så kunde jag inte snälla lämna de ifred?  Men jag var inne i min mest aggressiva attackfeminist period, så jag fortsatte. Jag förstår ju idag att man sällan vinner några politiska diskussioner på att vara aggressiv och i folks ansikte, men jag känner mig ändå stärkt av att tänka på mitt 20-åriga jag. Kompromisslösheten bär jag med mig i hjärtat, för jag hade rätt. Det är fortfarande chockerande att kvinnor diskrimineras i samhället, detta trots att Sverige har en riktigt bra diskrimineringslag och föräldraledighetslag. Det är orättvist helt enkelt. Varför fortsätter orättvisan år efter år?

Vi tänkte i och med detta lansera ett jämställdhetstema på bloggen, fram till internationella kvinnodagen 8:e mars. Det kommer alltså att komma ett antal inlägg med jämställdhet i fokus och jag hoppas att ni som läser går in och kommenterar och ger er syn på saken.

/Lisa

Det här inlägget postades i Ideologi. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Om att se världen på ett nytt sätt

  1. Katarina Bengtsson skriver:

    Nog attans är det orättvist, men ännu mer orättvist är just det du beskriver om”att feminister var sunkiga manshatare!” För om man försöker lyfta ämnet, om hur det ser ut i samhället och vad man kan göra åt det. Så är det precis det man får slängt i ansiktet – att man är radikal, rabiat och manshaterska.

    Jag älskar män, jag vill att mannen ska bära den tunga påsen från ica, jag vill att mannen ska öppna dörren för mig och ibland dra ut min stol på restaurang. För mig är det ren hövlighet och tyder på respekt för kvinnor .Det får mig att känna mig kvinnlig och uppvaktad.

    Men det innebär inte att det inte ska finnas samma förutsättningar att ta för sig i samhället för män och kvinnor – det ska inte heller finnas löneklyftor på grund av kön, plus ett tusen andra fördelar för att du har rätt kön.
    För när jag handlar, bär jag själv.

    Det finns en hemläxa dessa okunnig om feminism bör göra:
    När något går sönder så lagar jag det själv.
    När avlopppet är igensatt då rensar jag det själv, antagligen precis som dom flesta andra människorna!
    Läxa till den so har en skev bild av feminism: Läs boken av Lena Gemzöe som du hittar här – http://www.bokus.com/bok/9789157459350/feminism/
    hör sedan av dig om du fortafarande tvivlar på att kvinnor är förtryckta just på grund av att de är kvinnor!

  2. Ping: Pensionsutmaningen « Görans tankar och bagateller

  3. Adriana skriver:

    Din skildring beskriver det jag tror många av oss som unga feminister kände. Jag var också otroligt arg som ung feminist och kände mig helt oförstådd av andra, både vuxna och unga. Jag tror det som hjälpte mig var när jag lyckades träffa andra som hade samma tankar som jag, både i litteratur och i olika forum. Jag tänkte då att jag var inte helt galen trots allt 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s