För ett år sedan gick tankarna så här

Behöver vi Rut-bidraget, skatteavdraget för hushållsnära tjänster? Eller kan pengarna istället användas till att skapa jobb där de verkligt behövande, t ex äldre och ensamstående föräldrar, i samhället ges hjälp och stöd? Ska vi verkligen betala med skattepengar för att vissa, till största delen äldre, småbarnsfria höginkomsttagare, anser sig vara så upptagna att de behöver städhjälp hemma? Dessa hushåll skulle med största sannolikhet ha råd att betala vitt fullpris för de här tjänsterna. Om de ens är nödvändiga. Är det rentav så att de som tror sig inte ha tid att städa hemma kan dela med sig av sina viktiga arbetsuppgifter och på det sättet skapa nya jobb? Jobb, som de som inte medvetet valt städning som yrke får möjlighet att utbilda sig till. Ett sådant scenario känns som ett mer uppbyggligt sätt att utveckla ett samhälle.

För jag blir så utom mig när man kastar bort våra gemensamma pengar åt de rika i form av städhjälp och skattelättnader. Och på toppen av det en sänkt fastighetsskatt. Hur kan man med? Att som välbärgad hävda den rätten till priset av att människor istället för att få utbilda sig och på det sättet stärka sina chanser nu ska sänka sina lönekrav när de tvingas söka jobb som inte finns.

I Danderyd och på Lidingö, där många höginkomsttagare bor, utnyttjar 7 % av hushållen Rut-bidraget. I Filipstad och på flera andra orter, där låg – och medelinkomsttagare dominerar, är det 7 promille som använder sig av bidraget. Om jag inte minns fel så var ett uttalat skäl till att införa bidraget att de som hade svårt att få livspusslet med småbarn att gå ihop skulle kunna få en något lättare vardag. Vilka familjer undrar jag? När statskassan är begränsad och samhället står inför stora prövningar finns det en massa andra hål som man borde täppa igen innan man ens diskuterar städbidrag.

Hur mycket vill vi effektivisera vårt samhälle? Om jag inte anser mig hinna laga min egen mat ska jag anställa en kock hemma då? Och ska vi subventionera det också? Ska vi planera vårt ”livspussel” så in i minsta detalj. Så fort vi får en lucka i vårt schema som inte planerats riskerar vi att bli handfallna. För vad ska vi med kreativ improvisation till. Tänk om vi kunde planera varenda minut, va skönt det skulle vara att slippa tänka, vilka härliga robotar vi kunnat vara. Att dela på bördorna och få mer förståelse för varandra skulle nog kunna göra detta till en icke-diskussion. Och istället skulle vi kunna ta itu med våra stora problem i samhället, som det riktiga utanförskapet, depressioner och stress. Att vara så viktig eller så stressad på jobbet att man inte i lugn och ro har tid att städa sitt eget hem kan inte vara sunt. Städning är dessutom ett utmärkt tillfälle till en stunds reflexion. Kanske över hur ett gott liv kan levas.

Annonser

Om Jack

Jag jobbar som ombudsman på Svenska Byggnadsarbetareförbundet. Jag jobbar med folkbildning organisation och förhandling. Har även uppdrag för Arbetarnas BildningsFörbund som handledare. Innan dess har jag jobbat som snickare i 10 år. När jag inte jobbar finns en liten kolonistuga som behöver renoveras. Min lille pojk och tös och flickvän och jag bor i majorna. Löpträning önskar jag att jag kunde skriva att jag håller på med. Jag gick med i Olof Palme sen blev jag socialdemokrat, trots att han då vart död sen 23 år tillbaka. Historieätarna är det bästa jag sett på länge om man bortser från dokumentärfilmen om Palme.
Det här inlägget postades i Arbetsmarknad, Ideologi, Partipolitik, Välfärd. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till För ett år sedan gick tankarna så här

  1. Bra artikel! Jag håller med om allt. Dock är ni onyanserade i er bedömning av Danderyd och Lidigö. Ni har uppenbarligen missat att Danderyd och Lidingö också har de största klassklyftorna i hela Sverige. Att göra Lidingö till en ”höginkomsttagarkommun” är ett väldigt lätt sätt att skapa klassmotsättningar som exkluderar arbetarklassen i dessa kommuner.

    Läs gärna min artikel i ämnet på den vänsterpolitiska bloggen Världen-Sverige-Lidingö: http://jonaslundgren.blogspot.com/2011/02/skandalfakta-om-klassklyftor-i-kommunen.html

    Mvh
    /Jonas Lundgren
    Vänsterpartiet Lidingö

    • Jack Rolka skriver:

      Hej Jonas!

      Jag börjar med att tacka för ditt bidrag till mitt inlägg. Det är viktigt att inte bara stämpla Lidingö som ett ställe där bara rika bor. Jag ville dock använda riktiga ställen i mitt exempel, inte bara säga ställen där höginkomsttagare bor och ställen där låginkomsttagare bor.
      Och genom att om vi läser och påpekar så utvecklas ju detta korta inlägg till något förhoppningsvis intressant och mer nyanserat.
      Kul att du gilla inlägget. Tack!

      /Jack

  2. Ping: Robin Hood-skatt eller varför nedskärningar är den felaktiga kuren… « reflektioner och speglingar II…

  3. Thomas Gorin skriver:

    Rut-avdraget används för att leja lyxkockar som fixar bjudningen. (Till och med GP ansåg det som en smula vulgärt, om än helt tillåtet.) Det är inte en fråga om det beryktade livspusslet utan om rika som drömmer om herrgårdsliv med en stab av tjänstehjon som passar på dem. Det är väl inte fel med såna drömmar men varför ska den livsstilen vara statssubvensionerad?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s