Men 90 procent har ju jobb

Så bemötte Margret Thatcher frågan om arbetslösheten i England, på tio procent. Hon tyckte att man såg på det från fel håll. Vi ska ju se det från den ljusa sidan, att 9 av 10 faktiskt har jobb. Visst är det bra med positivt tänkande. Dock inte när det gäller den här frågan. Att blunda för att var tionde människa inte har ett jobb kan aldrig vara bra. Thatcher ville dock att man skulle blunda för just detta.

Samma inställning tycks kännas igen 2011 i Sverige. När Reinfeldt i agenda förra söndagen får frågan, om det var meningen med hans politik att klyftorna ska öka som de gjort (agenda visade på att klyftan mellan de som jobbar och de som inte jobbar har ökat sen Reinfeldt och hans regering tillträdde 2006). Hans svar är inte så olikt Thatchers. Han menar nämligen att det som bör fokuseras på är, att löneklyftan mellan de som har jobb inte har ökat. Precis som i Thatchers retorik så menar Reinfeldt att vi inte ska fokusera så hårt på de som inte jobbar. Vi ska alltså blunda för dessa människor.

Först och främst tycker jag att det är bedrövligt att resonera så!

För det andra så tycker jag att detta kan analyseras lite extra. Vad blir konsekvensen av att låtsas som om de arbetslösa inte finns. Att fokusera på dem som har jobb. Jo, jag tror att viljan att bättra på det för de som har jobb ökar och viljan att bistå de som är utan jobb minskar. I samma sekund som vi blundar för de som inte har jobb blir de ett hot mot de som har jobb. Vad händer när klyftan ökar? Jo, rädslan att bli av med jobbet ökar (det finns alltid någon som är villig att ta ditt jobb om du ställer krav). Vad händer när rädslan för att förlora jobbet tilltar? Jo, självförtroendet och modet att förhandla upp din lön och dina villkor avtar eller upphör helt och hållet. Hur gör man det då ”bättre” för löntagarna? Jo, med skattereduktion (jobbskatteavdrag!) Vart ifrån tas skatten? Bland annat försämringar i a-kassan. Vem drabbar detta? Och vad händer med modet att förhandla?

Att Reinfeldt är nöjd över att vi valt att blunda är en sak, men man blir så trött när man hör att Socialdemokratin måste börja hitta vägar och egna förslag för att underlätta för medelklassen och de som har jobb. Självklart! Men några egna varianter på RUT-bidraget eller att släppa på idén om att beskatta de som tjänar bäst mest, förefaller minst sagt oroväckande.

Det finns nu de som jobbar 48 timmar i veckan, men som endast får betalt för 40. Man är alltså så rädd att bli av med jobbet (med all rätt, då den ”trygghet” som finns att luta sig emot skrämmer de flesta)att man väljer att jobba över gratis. Så för att klara av sitt numera stressiga liv, låter RUT-bidraget säkert lockande. Här någonstans tycker jag att det är värt att stanna upp.

Fundera några sekunder.

Är det så vi bör gå till väga? Genom egna varianter på RUT-bidrag? Försöka hitta en vassare variant på skattesänkning? Så att möjligheten att ge tillbaka självförtroende och mod till löntagarna att förhandla själva försvinner helt.

Jag tror att om vi genom att fokusera på arbetslösheten och satsa på aktiva och ständiga insatser, ger vi modet och verktygen för medelklassen och de som har jobb att förhandla fram bättre villkor. Genom att förstå att problemet är just det som Thatcher ville att man skulle blunda för. Att problemet är just det som Reinfeldt vill att vi ska blunda för idag – att klyftan växer mellan de som har jobb och de som inte har jobb.

Jag tycker det är solklart. Socialdemokratin ska syssla med aktiva insatser på arbetslösheten! Då kommer medelklassen och de som har jobb kunna säga till sin arbetsgivare att – jag jobbar bara 40 timmar i veckan, jag har nämligen en familj och ett hem som jag vill vara med och ta hand om! Vart finns RUT-bidraget i denna värld? Ingenstans! Vart finns socialdemokratin? Jo, till och med även hos medelklassen och de som har jobb.

Om Jack

Jag jobbar som ombudsman på Svenska Byggnadsarbetareförbundet. Jag jobbar med folkbildning organisation och förhandling. Har även uppdrag för Arbetarnas BildningsFörbund som handledare. Innan dess har jag jobbat som snickare i 10 år. När jag inte jobbar finns en liten kolonistuga som behöver renoveras. Min lille pojk och tös och flickvän och jag bor i majorna. Löpträning önskar jag att jag kunde skriva att jag håller på med. Jag gick med i Olof Palme sen blev jag socialdemokrat, trots att han då vart död sen 23 år tillbaka. Historieätarna är det bästa jag sett på länge om man bortser från dokumentärfilmen om Palme.
Det här inlägget postades i Arbetsmarknad, Framtid, Ideologi, Partipolitik. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Men 90 procent har ju jobb

  1. Gydvan skriver:

    Ideologi handlar väl egentligen inte om hur mycket man tjänar utan hur man vill att samhället ska se ut och vilken människosyn man har?

  2. Thomas Gorin skriver:

    Vilka yrkesgrupper är det som drar in dubbla vårdlönen? Vi snackar ändå om löner runt 40000 i månaden. Inte ens ombudsmän har såna snittlöner.

    Yrkesgrupper som byggare tjänar bra sett till LO-kollektivet men deras lön är inte nämnvärt över medianlönen i Sverige. Det är tydligen ett stort problem för en del att arbetare tjänar en snittlön. För ja, man kan tjäna bra och ändå vara arbetare. Klasstillhörigheten har bara till viss med lönen att göra mer med makten över sitt eget och andras arbete, möjligheten att leva på andras arbete genom eget kapital.

    Men visst är det att det är stora löneskillnader inom LO. Både för den enskilde vars arbete är lågt värderat men också för hela löntagarkollektivet eftersom lönen sliter sönder en naturlig sammanhållning som behövs vid förhandlingar osv. Vidare är det dåligt för samhället med stora löneskillnader eftersom med den ekonomiska ojämlikheten kommer en myriad av problem.

    Sist men inte minst, bloggen är mycket mer kritisk mot både rörelsen och socialdemokraterna av vad du gör sken av. Det framstår närmast som om du inte läst mer än just detta inlägg. Jag har säkert fel…

    Ps. Detta är inte ett försvarstal från en välavlönad arbetare. Jag tjänar en bra bit under LO snittet för mina 40 timmar i veckan. Ds.

  3. Lasso skriver:

    Haha… Jag hyser inget agg mot ”rörelsen” utan snarare stor beundran. Det finns människor som har gjort stora uppoffringar och det är värt mycket idag. Min kritik riktar sig mot de idag själutnämnda arbeterna som tjänar bättre på sex månader än vad ett vårdbiträde gör på ett år.

  4. Lasso skriver:

    Hmm… Nu är jag lite konfuderad. Vad är arbetarklass? Känns väldigt vagt att definiera klasstillhörighet efter levnadssitution. Jag tror det är många som lever ett ganska troftigt liv men ändå har en hel del pengar. Isåfall tycker jag det känns missvisande att prata om klass överhuvudtaget. Det finns ju till exempel de personer som jobbar väldigt hårt och utsätter sin kropp för stora faror som stress och modeordet utbrändhet. Är de också arbetarklass och deras inkomst är ovidkommande? Det jag ville poängtera är att dessa så kallade klassiska arbetaryrken idag har en ekonomisk ställning som är jämförbar med många som har läst på universitet ett par år. Detta innebär problem när man använder sig av en klassretorik.
    Om vi skall vara helt ärliga så tror jag de flesta snickare,rörmokare eller cemntare skulle ha råd med rut?! Nu kanske de väljer att inte utnyttja det. Sedan kan jag inte förstå att ni blir så fruktansvärt upprörda av rut när det finns ett rot-avdrag som av utnyttjas långt fler människor. Detta avdrag exkluderar alla som bor i tex hyresrätt. Vad är skillnaden? Är det en klassmarkör som är ok? För att den räddar era jobb?!

    Jag är även helt övertygad om att det finns missförhållanden och att det på många arbetsplatser finns mycket utrymme för förbättring. Detta är värt att kämpa för. Men jag vet att det är politiskt självmord att kritisera sina egna och att ni ”fackgubbar” aldrig skulle göra det. Därför att man gör inte det mot sina egna. Därför känns det befriande att påpeka detta faktum. Sedan är inte jag dummare än att det fungerar så i alla branscher och alla professioner….

    Mitt tips till er är att skippa den så enfaldiga klassretoriken och ta nya tag. Börja med att få en vettig statsminister kandidat så tror jag det finns möjligheter för sossarna att inte bli än mer marginaliserade.

    Nåja… Nu blev det här lite långrandigt men jag tror det behövs på en sådan här blogg för inbördes beundran;)

    • Jack Rolka skriver:

      Hej igen Lasso!

      Då du valt att delta i denna diskussion är detta numera en även en blogg för ”utombördes” beundran. Detta är glädjande. Jag känner lite att du har vissa agg mot arbetarrörelsen och några av dina påståenden känns som din uppfattning/fördom mot rörelsen i stort. Min kritik till socialdemokratin i mitt inlägg handlar om att jag tror att RUT-bidraget inte skulle existera överhuvudtaget om vi gav de som har jobb självförtroendet och modet att förhandla fram bra villkor. Om man vill se det som en klasskamp eller som ett vettigt förslag för ett varmare samhälle är upp till var och en. Jag tror att det är ett bra sätt som bär med sig lösningen på många av de problem som vi ställs inför idag. Om du har andra bra förslag skulle det vara jätteintressant att höra, men din allmänna uppfattning om ”fackgubbar” eller ”sådana som ni” tar liksom bort udden i diskussionen.

  5. Parham P skriver:

    Problemet ligger inte i att (S)-politiken inte tilltalar ”medelklassen”. Problemet ligger i att många i ”medelklassen” inte vill inse att de tillhör ”arbetarklassen”.
    Vem vill tillhöra de svaga? Vem vill tillhöra de som inte har råd med RUT-bidrag? Vem vill leva på dagens A-kassa eller sjukersättning?
    Klasstillhörighet ligger inte i hur mycket pengar man tjänar, det handlar om levnadsförhållanden. Vad säger att en tjänsteman inte kan vara ”arbetarklass”? Inkomstskillnader kan ju ligga i att en snickare kanske sliter mer på sin kropp än en tjänsteman. Det betyder inte att snickaren är värd mer utan snarare att han har en otroligt hård, slitsam och farlig arbetsplats. En snickare har väldigt sällan råd att nyttja RUT-bidraget. Hur många undersköterskor nyttjar RUT-bidraget? RUT-bidraget i sig kan ju ses som en klassmarkör!

    Problematiken kring svartjobb inom byggindustrin är stor, det är både den enskilde hantverkaren och de stora drakarna som fuskar. Tyvärr har vi begränsade möjligheter att förbjuda en kollega att snickra en veranda ”svart”. Jag vet att det inte är så tyst som du tror på fikarasten när någon säger att det ska jobba ”svart”.
    Däremot är det våran skyldighet att stå på barrikaderna när drakarna utnyttjar östeuropeér. Dessa människor används som slavar till svältlöner, om de har tur att ens få någon lön innan företaget skickar hem de. Det enda syfte som drakarna har med att anlita oseriösa företag med utländsk arbetskraft är vinstmaximering. Är det inte girigt att som företagare kunna höja vinsten genom att anlita utländska arbetare som inte har avtalsenliga löner? Många tror att facket vill köra ut dessa människor men verkligheten ligger i att vi inte vill att de ska användas som slavar.

  6. Lasso skriver:

    Det absolut enskilt största problemet för Socialdemokratin är att er politik inte appelerar till de grupper som arbetar. Vilket är 90%. Darför har ditt parti tappat mark och det verkar tyvärr som ni inte vill inse detta?! Samma gamla klassretorik… När skall du inse att ni snickare som du betecknar som ”arbetare” faktiskt är en grupp som tjänar bättre än många tjänstemän?
    Det känns inte trovärdigt när du diskuterar arbetsförhållanden och pratar om den otroliga arbetsbörda som den enskilde arbetstagaren utsätts för. När du aldrig skulle kunna tänka dig att ta upp diskussionen om det utbredda ”svartarbetet” i din bransch? När det är de stora drakarna som beter sig bedrägligt så står ni på barikaderna och skriker om avgångar och girighet….
    När det kommer till mannen i fikarummet som snickrar en veranda efter jobbet… Känns det som att det är förhållandevis tyst? eller? För man skiljer väl inte på folk och folk?

    • Jack Rolka skriver:

      Hej Lasso!

      Det är intressanta frågor som du belyser. Jag skulle först vilja klara ut några saker. Jag vet inte riktigt när jag hävdat att snickare tjänar dåligt eller mer eller mindre än tjänstemän?
      Vad det gäller arbetsbörda så är det ett stort problem i min bransch. Att det är för dammigt och planeringen är så dålig att tunga lyft, som skadar våra kroppar, utförs av oss utan att använda hjälpmedel som faktiskt finns – handlar inte om ”svartarbete”, enligt mig.
      Jag är övertygad om att när det gäller att skapa en politik för de som har ett jobb, så är det viktigt att vi tryggar upp det för dem som inte har jobb av olika anledningar t.ex; sjukdom, arbetsbrist, arbetsskada.
      Jag menar att det inte blir bättre om vi blir ”piskade” att jobba gratis eller utför arbete som skadar oss för att behålla våra jobb. Att driva fram arbetsinsatser genom att göra de som har jobb rädda för att förlora sina jobb, leder inte till något gott för någon, utan endast till ohälsa och klyftor mellan människor.

  7. olof lundstedt skriver:

    finns inget att tillägga, sanningen är sagd.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s