Politikens kunder

Förra veckan hade jag förmånen att träffa Bengt Göransson på en facklig utbildning. Bengt Göransson är aktiv folkbildare och var socialdemokratisk kultur- och skolminister under 1982-91. 2010 var han gästprofessor vid Göteborgs universitet och hann under samma år med att släppa boken Tankar om politik – vilket var anledningen till att han var inbjuden till oss.

Ett av ämnena i boken handlar om hur det politiska språket förändrats. Göransson iakttar hur de som har politiska uppdrag har gått från att säga sig företräda medborgarna till att istället företräda skattebetalarna. I sin förlängning blir sedan skattebetalarna kunder till samhället, menar han.

”Samtidigt som det politiska uppdraget har kommit att reduceras till ett ansvar för att skattepengar inte ska slarvas bort har samhället omdefinierats till att ses som en slags butik vars uppgift är att betjäna medborgaren i deras roll som kunder. Tanken har varit att kunden är viktigast för affärsmannen och om samhället ser sina medborgare som kunder vinner man i effektivitet och koncentrerar sig på det som av kunden uppfattas som viktigast.

Svagheten i denna i förstone sympatiska uppfattning är att den inte är sann. Kunden är nämligen inte alls viktigast för affärsmannen, det är butiken som är det.

Ingen affärsman är så galen att han låter sin butik gå i konkurs därför att det skulle gynna kunderna.”

Göransson går vidare och exemplifierar med andra brister som användandet av kundbegreppet får när det överförs till offentlig verksamhet. Som jag läser honom kan begreppen i förlängningen ställa om det politiska uppdraget. Skattebetalandet blir den viktigaste politiska frågan – inte att vi som medborgare kan leva i ett gott samhälle. Den starka kraft som släpps lös när man övergår till kundfokusering leder till att frihet ersätts av valfrihet. Göransson skriver:

”Valfrihet, ett begrepp som betecknar möjlighet att välja i ett utbud som tillhandahålles av andra, har fått ersätta det vidare begreppet frihet, som är den enskildes möjlighet att fritt röra sig över vida fält, att på egen hand sök sina livsmål. Valfriheten privatiserar; jag väljer för mig, du för dig, och om du väljer fel är det din ensak.”

Spridningen av marknadsinspirerade begrepp inom offentlig sektor tog fart under 1980-talet och har sitt ursprung i en managementfilosofi som sedan dess har fått mycket stort genomslag.

New public management

Filosofin, som brukar kallas för new public management, NPM,  hämtar sin inspiration från det privata näringslivet och syftar till att införa marknadstänkande i offentlig sektor. Ingela Thylefors beskriver huvuddragen i filosofin i sin bok Ledarskap i human serviceorganisationer, 2007. I korthet menar Thylefors att NPM går ut på att stycka upp verksamheter (inom exempelvis en kommun) i resultatenheter med eget ansvar för måluppfyllelse och kostnadskontroll. Dessa agerar sedan gentemot varandra på en internmarknad, ofta utefter beställar/utförarmodellen. Modellen syftar till att öka konkurrensen både inom den offentliga sektorn och mellan den och den privata sektorn. Vidare strävar man efter tydliga och mätbara prestationsmått, större löneskillnader, starkare kontroll och avreglering.

Överhuvudtaget bär NPM tydliga drag av den arbetsorganisatoriska modellen lean production; fokusering på flödesorientering, standardiserade arbetsuppgifter, justi-in-time leverans och kundorderstyrning är karaktäristiskt även för NPM.

Det är inte tu tal om att NPM är en kostnadseffektiv managementfilosofi som inneburit stora besparingar i offentlig sektor. Studier visar att det lett till kostnadsbesparingar i storleksordningen 10-30 procent.

Men det finns klara nackdelar med att bara utgå från rena kostnadsbesparingar när man organiserar om offentlig sektor. Exempelvis bör kvalitén på servicen också vägas in. Kvalité i offentlig verksamhet har dock visat sig vara svårt att mäta. Thylefors menar att kvantitativa resultat, sk. ”pinnmål”, och ”budget i balans” ofta tar överhanden. Ett sätt att motverka detta är användandet av såkallade balanserade styrkort. Dessa syftar till att bland annat balansera frågor om kvalité och produktivitet. Styrkorten används sedan som ett verktyg för ledningen att informera om målen för verksamheten och att följa upp målen.

Viktigt att minnas är att NPM önskan att applicera mera marknadstänkande inom offentlig sektor har en tydlig begränsning. Den utgörs av det faktum att det i många fall inte går att effektivisera välfärdsverksamheter bortom en viss gräns, på grund av deras karaktär. Uppgifterna vårda, omhänderta och stödja dominerar starkt i offentlig verksamhet. Men att trösta ett barn eller lirka med en dement åldring går ofta inte att effektivisera ens genom att öka kompetensen hos de anställda. Vill inte Pelle sluta gråta så vill han inte. Däri finns det en väsensskild olikhet med utrymmet för rationaliseringar i offentlig verksamhet och exempelvis tillverkningsindustrin.

Användandet av NPM-filosofin har även fått stora konsekvenser för de anställda. Privatisering av offentlig verksamhet och det faktum att man lägger ut allt mer på entreprenad leder till inskränkningar i de anställdas yttrandefrihet, något som även Göransson tar upp i sin bok. Men det är dessutom så att de anställdas arbetsmiljö tenderar att försämras när kommuner och landsting lägger ut verksamhet på entreprenad, detta pga. att det företag som lägger lägsta anbudet ofta väljs vilket minskar utrymmet för att skapa god arbetsmiljö. Utöver det visar arbetsmiljöstatistik, bland annat i Töres Theorells bok I spåren av 90-talet, 2006, att kraven och pressen i jobbet ökat markant i under 1990-talet – mest för landstingsanställda.

Det stora genomslaget som new public management-filosofin har fått i Sverige är uppenbar för var och en med minsta insyn i offentlig verksamhet. Det är till och med så att Sverige är med och toppar listan över de länder där de nyliberala idéerna i NPM har fått störst genomslag (Christopher Hood, refererad i Thylefors 2007).

Användandet av arbetsorganisatoriska modeller får konsekvenser långt utanför själva verksamheterna där de praktiseras. Sättet att organisera arbete påverkar hela samhällen. Och – med Bengt Göranssons brillianta sätt att problematisera det politiska språket – kanske även vår uppfattning om vad det politiska uppdraget egentligen går ut på.

Om Fredrik

Jag arbetar som maskinoperatör på ett livsmedelsföretag i Göteborg. Där är jag fackligt aktiv i Livsmedelsarbetareförbundet. Vid sidan av uppdraget i fackklubben sysslar jag med facklig utbildning och folkbildning bland annat inom LO och ABF. Studerar även på institutionen för sociologi och arbetsvetenskap på Göteborgs universitet. Uppvuxen i Mölndal men bor nu i Göteborg. Tycker mycket om att vandra i fjällen, följa Blåvitt och lyssnar på allt från Mark Knopfler till The Knife.
Det här inlägget postades i Arbetsmarknad, Ideologi, Välfärd. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Politikens kunder

  1. Katarina Bengtsson skriver:

    F.Y.I
    Vill att fler ska ta del av er blogg, som väcker många som slumrar. Så jag länkar till bloggen på Twitter.
    (lägger detta som en kommentar, fast den inte hör hemma här)

    Keep on fighting the good fight!
    //Katty´s

  2. G S skriver:

    Ditt inlägg om politikens kunder tycker jag var aktuell och trevlig läsning.
    Att få träffa Bengt Göransson(still going strong) på en facklig utbildning måste varit en höjdare.
    Får ta och läsa hans bok Tankar om politik.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s