Välgörenhet, ett symtom på en sjuk samhällskropp

Ska man verkligen behöva be med mössan i hand, för att få det man behöver för att överleva? Det är en fråga jag skulle vilja ställa till de miljonärer som deltar i programmet Den hemlige miljonären på kanal 5. Jag har sett den engelska förlagan några gånger där man får se hur en riktigt rik människa får en kalldusch i samhällets bottenskikt. Dom verkar alltid hemskt förvånade över kackerlackorna på toa, och hororna på gatan.

 Nu får även svenska miljonärer chansen att leka välgörare i förorten. Och, ja, det är tramsigt och kanske inte så mycket att uppröra sig över. Men det skaver nånstans i mig.

För på ett sätt framställs dessa miljonärer som hjältar, dom ger dom stackars fattiglapparna en slant så dom kan fortsätta att göra gott i sprickorna i välfärdssamhället. Där samhället inte längre räcker till ska man förlita sig på någons goda vilja att skänka en slant, för att göra det som man verkligen skulle kunna förutsätta att vi tog gemensamt ansvar för. Det är upprörande, och sorgligt. Det finns en avgrundsdjup skillnad på solidaritet och välgörenhet.

 Läste också ett intressant inlägg på Storstads bloggen om hur medlemmar i olika fackförbund ser på klasskillnader. Den visar hur man i LO kollektivet i mycket större utsträckning anser att klyftorna i samhället har ökat, än man anser i SACO. LO medlemmarna vill också i större utsträckning att man ska göra något åt klyftorna, jämfört med SACO medlemmarna som inte anser det vara lika viktigt. Är det inte väldigt magstarkt att dom som vill att klyftorna ökar, som aktivt driver på för att befästa skillnaderna och öka dom, ska få applåder när dom skänker en slant till en fattig? Läste också Daniel Suhonens artikel i Aftonbladet om fördelningen av förmögenheterna i världen, där de rikaste 10% kontrollerar 83% av kapitalet. Men bara så ni vet, det ska löna sig att arbeta…

/Lisa

Det här inlägget postades i Ideologi. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Välgörenhet, ett symtom på en sjuk samhällskropp

  1. Ping: Tweets that mention Välgörenhet, ett symtom på en sjuk samhällskropp | Mellan anpassning och motstånd -- Topsy.com

  2. Gydvan skriver:

    Får härdsmälta när jag hör människor slå sig för bröstet och skryta om sina bidrag till välgörenhet och samtidigt skrika om att det är mycket bättre att få ge individuellt till det man ömmar för….
    Blääh snacka om sjukligt bekräftelsebehov.
    Tänk de grupperna som inte hamnar så högt på listan, vem ska hjälpa dem? Eller ska vi köpa oss fria från vårt dåliga samvete? Typ att folk vill inte ha LSS-gruppboende i sitt bostadsområde men herremeje de skänker ju pengar till LSS-verksamhet……
    Bistånd och fördelning ska skötas av oss gemensamt via offentlig administration.

  3. Ping: Fiatsjuka i Skellefteå « Görans tankar och bagateller

  4. Thomas Gorin skriver:

    Välgörenhet är onekligen besläktat med fattigvården från förr. Det ömmande hjärtat och messiaskomplex. Om utrymmet finns att idka välgörenhet, då finns det utrymme att höja skatten och underkasta fördelningen av medel ett demokratiskt beslut.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s