Ingen och alla vill prata namn

Den S-märkta eftervalsdebatten har hittills bjudit på en hel del gott, och en del blandat. Ledordet för många är att fokusera på politikens innehåll och inte fastna i persondiskussioner. Det är såklart en vettig hållning. På den här bloggen gör vi vad vi kan för att bidra med ett facklig-politiskt perspektiv.

Men man kan inte låta bli att bli irriterad över hanteringen av valet av partiledare.

För nu har tydligen beröringsskräcken till personfrågorna spridit sig ända till partiets valberedningen. Det låter kanske som något av en motsägelse – en valberedning som inte vill prata namn – men jag kan inte tolka läget på något annat sätt.

Valberedning har gått ut med en uppmaning till medlemmarna om att komma in med synpunkter. När jag först hörde talas om det trodde jag att det var något nytt på gång. Äntligen har tungviktarna i valberedningen hittat ett sätt att öppna upp valprocessen! På Göteborgs partidistrikts hemsida möts jag av tre frågeställningar. Dom känns krystade. Sug på den här: vad vill du ska känneteckna det socialdemokratiska ledarskapet? Och: vilka kompetensprofiler bör gälla för partiets ledning?

Det kanske bara är jag, men hur är det tänkt att alla välmenande förslag på öppenhet, hålla ihop partiet, god retoriker, erfarenheter från politik/näringsliv/fack/internationellt osv.… ska underlätta för valberedningen att hitta en passande person? Ingen människa i världen kommer kunna leva upp till alla krav som kommer strömma in. ”Kompetensprofilen” lär inte bli mer användbar efter att de 26 partidistrikten sållat i kravlistan.

Hade valberedningen menat allvar med att pejla av stämningen skulle de naturligtvis passat på att be oss om namnförslag samtidigt. Jag är inte helt säker på hur det skulle gå till utan att sammanställningen skulle bli en informell medlemsomröstning. Men det är tydligen inte ett problem. Åtminstone inte enligt valberedningens ordförande Berit Andnor. I en intervju i GP (110113) säger hon att valberedningen kanske inte kommer att ha tid

Nej, jag kan tänka mig det. Valberedningen ska ju samla in och sålla tusentals och åter tusentals kompetensprofiler, kriterier, åsikter om ledarskap, kvalifikationer och övriga käcka råd.

I förmiddags kom min syster på besök. När hon såg att jag höll på att skriva det här inlägget så frågade hon hur partiledarvalet egentligen går till? Jag började förklara, men halvvägs in i förklaringen inser jag hur orimligt det måste låta för en utomstående. ”Partistyrelsen föreslår en valberedning – ett förtroenderåd väljer den – valberedningen känner av läget och lägger ett förslag till kongressen – kongressen röstar på det enda föreslagna namnet”. Men då har ju såna som du inget att säga till om, menar syrran? Njae… Indirekt har jag ju det, försöker jag. Men det klingar falskt.

Det finns nog tid för valberedningen att sköta det här bättre. Men det förutsätter att man vill. ”Man” i det här sammanhanget är formellt sett valberedningen. Men det bör väl sägas att dom inte har så lysande förutsättningar. De som idag har mycket makt kring namnfrågan lär inte vilja ändra på dagens upplägg. Valberedningens uppdrag blir inte lättare av att partistyrelse och VU verkar ha tänkt sig att sitta kvar (till och med partisekreteraren!). Dom borde alla såklart följt Monas uppmaning om att ställa sina platser till förfogande. Några hade antagligen blivit omvalda, några nya hade kommit in. Det hade givit bättre förutsättningar till en nystart än vad som nu är möjligt.

LO-tidningen skriver om hur våra vänner i Finland jobbar när de ska tillsätta sin ledning. Labour i Storbritannien har en variant åt det hållet. Det är uppenbart att vi har en del att lära av dem. Medlemsinflytandet över namnfrågan måste öka.

Tips på inlägg för er som missat:

Vilka jag och Erik vill se i en ny partistyrelse, här.

Örjan Nyströms gästinlägg om facklig-politisk samverkan, nu med kommentarer från några av oss som kände att han pekade ut en del viktiga frågor, här.

AB

Om Fredrik

Jag arbetar som maskinoperatör på ett livsmedelsföretag i Göteborg. Där är jag fackligt aktiv i Livsmedelsarbetareförbundet. Vid sidan av uppdraget i fackklubben sysslar jag med facklig utbildning och folkbildning bland annat inom LO och ABF. Studerar även på institutionen för sociologi och arbetsvetenskap på Göteborgs universitet. Uppvuxen i Mölndal men bor nu i Göteborg. Tycker mycket om att vandra i fjällen, följa Blåvitt och lyssnar på allt från Mark Knopfler till The Knife.
Det här inlägget postades i Okategoriserad. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Ingen och alla vill prata namn

  1. På min blogg jarrebring.se har jag publicerat följande kommentar;

    Liksom Fredrik har jag funderat kring partiets tradition av att välja ledare. Eller välja och välja, det är just det som jag har synpunkter på. Vi väljer inte partiledare, vi utser den som valberedningen föreslår.
    Jag tror att tiden hade varit mogen för en mer öppen process, nej, jag är övertygad om att partiet inte bara är moget en öppnare process, jag tror till och med att det hade berikat och stärkt oss.
    Desto mer jag funderar över personfrågan, ju mer övertygad blir jag. Övertygelsen handlar om att vem som helst kan vara en potentiell stjärna. Ja, nu menar jag kanske inte bokstavligt vem som helst. Men alla kommunalråd, flera av våra ordföranden och viceordföranden i kommunala nämnder och styrelser, våra region och landstingsråd och våra riksdagsmän och kvinnor. Alla dessa och säkert många fler har säkert stjärnpotential och skulle kunna lyckas som partiledare. Vi är ett parti med en myriad av dugliga ledare.
    Nu låter detta kanske väl naivt, det förstår jag. Men det är min starka övertygelse om att våran samhälls- och människosyn är så förträfflig, att omsatt i relevant politik, kommer den att locka breda samhällsgrupper av väljare, detta nästan oavsett, vem som ”frontar”.
    Men, jag skulle uppskatta om flera intresserade ställde sig till förfogande för att väljas.
    I ett sådant, öppet val, skulle min ”checklista” för egenskaper och förmågor på den som ska väljas se ut som följer.
    Partiledaren bör vara;
    Förtroendeingivande
    En skicklig debattör
    En duktig pedagog
    Gångbar i media

    //jarrebring

    • Fredrik Ståhle skriver:

      Jag uppskattar ditt inlägg, Joakim. Tror att en del av min irritation bottnar i det du tar upp.

      För, precis som du, tycker jag att våra grundvärderingar står sig bra. Och de senaste årens tilltagande idédebatt i arbetarrörelsen bäddar för väl avvägda politiska förslag framöver. I den debatten har det dessutom hörts en hel del röster som det borde gå att ta tillvara.
      Kanske är det just därför som den tillknäppta ”Processen” för att vaska fram partiets ledning blir så sorglig. Men – vi får väl börja snickra på förslag kring hur vi kan ändra på det här till nästa gång!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s