Om ett lokalt avtal

Det stormade rejält på arbetsmarknaden när vi i klubbstyrelsen skulle förbereda oss inför löneförhandlingarna förra året. Finanskrisen hade nått Sverige och slog hårt mot jobben i framförallt Västsverige. Företaget där jag är anställd såg ut att klara sig rätt bra, men krisen påverkade även oss. Bland annat var utsikterna för att få ut mer löneökning än det centrala avtalet inte direkt lysande. Fast i ärlighetens namn pockade andra frågor än löneökningar på uppmärksamheten det året.

Klubbstyrelsen diskuterade en del kring hur väl rustade våra medlemmar är att möta lika bistra tider som exempelvis de anställda på Volvo. Visst, vi har avtal om omställning, inkomstförsäkring som stärker upp a-kassan och så vidare, men alla sådana lösningar har ett slut och målet är såklart att få ett nytt jobb. Därför att det som räknas i slutändan, enkelt uttryckt; relevant arbetslivserfarenhet och utbildning.

Vi konstaterade ganska snart att vi och våra medlemmar uppfyller kravet om arbetslivserfarenhet men att det ser sämre ut när det kommer till utbildningsnivån. Många, som jag själv, började jobba direkt efter skolan. Sedan dess har det varit tunnsått med utbildning. Att arbetsgivarens satsning på kompetensutveckling är skevt fördelad gör inte saken bättre.

SCB (pdf) och LO konstaterar att framförallt arbetare ges mycket mindre utbildning på jobbet än tjänstemanna- och akademikergrupperna. Cirka 40 procent av LO-medlemmarna har möjlighet till personalutbildning minst en vecka per år medan över 60 respektive 70 procent av tjänstemanna- och akademikergrupperna har det (LO, pdf). Bilden känns igen på min arbetsplats. Ju mer man tjänar och ju högre utbildningsnivå man har desto mer kompetensutveckling får man på jobbet.

Det ledde oss till tanken att hitta ett sätt att stimulera folk att se över sina betyg, trots att man i dagsläget har tryggt jobb. Detta för att på sikt stärka medlemmarnas ställning på arbetsmarknaden – utifall det som hände folk i vår omgivning skulle hända även oss. Utifrån den bilden började vi rita på ett förslag till lokalt avtal om stöd till fritidsstudier.

Förhandlingen med företaget gick bra.

(Dom gillar inte när vi återger turerna i förhandlingar, vilket man väl får ha respekt för, så jag nöjer mig med den uttömmande redogörelsen…). Resultatet blev i alla fall att vi skrev ett lokalt avtal om kompetensutveckling.

Avtalet i korthet

Sex öre överfördes från den centrala potten (som det året var 416 öre) och företaget bidrog med det dubbla, sammanlagt 18 öre. Eftersom vi är 346 personer blir det i vårt fall en kompetenspott om cirka 130 000 kronor. Från kompetenspotten kan alla arbetare ansöka om ett bidrag för att läsa upp eller komplettera grund- eller gymnasiebetyg. Klubbstyrelsen och företaget beslutar gemensamt vilka som ska få bidraget. Den sökande ska vara anställd på företaget men det spelar inte någon roll om man är tillsvidare- eller visstidsanställd. Heltidsstudielediga omfattas inte av avtalet. Bidraget betalas ut när man är klar och godkänd på kursen. Summan som betalas ut uppgår till hälften av studiepoängen. Exempelvis ersätts 100 poäng (= 100 timmar) med 50 timmar multiplicerat personens timlön. För utbildningar på högre nivå (universitet och KY) ersätts om det finns ett överskott i potten, och då genom ett schablonbelopp. Uppsägningsproceduren i avtalet stipulerar bland annat att pengarna återföras till respektive part.

Det har gått lite trögt med ansökningar, men det hade vi nog räknat med. I dagsläget är det ett tiotal anställda som har fått beviljade ansökningar. Det är ungefär lika många ansökningar för gymnasiestudier som för högre utbildningar. Om det uppstår ett överskott i potten som vi bedömer inte kommer behöva sparas till nästa år, kan parterna arrangera studiefrämjande insatser för de anställda.

Nästa pilsner är såklart den eviga fackliga frågan om att få till mer tid för kompetensutveckling även under arbetstid. Att lära sig fler och mer avancerade arbetsuppgifter är inte bara en väg till ökad lön utan också en tryggare ställning på arbetsmarknaden. Den tryggheten är mycket angelägen att öka för alla, framförallt för arbetaregrupperna. Men det löser vi säkert nästa år…

Mer om avtalet i Livs medlemstidning Mål & Medel här.

Advertisements

Om Fredrik

Jag arbetar som maskinoperatör på ett livsmedelsföretag i Göteborg. Där är jag fackligt aktiv i Livsmedelsarbetareförbundet. Vid sidan av uppdraget i fackklubben sysslar jag med facklig utbildning och folkbildning bland annat inom LO och ABF. Studerar även på institutionen för sociologi och arbetsvetenskap på Göteborgs universitet. Uppvuxen i Mölndal men bor nu i Göteborg. Tycker mycket om att vandra i fjällen, följa Blåvitt och lyssnar på allt från Mark Knopfler till The Knife.
Det här inlägget postades i Arbetsmarknad. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Om ett lokalt avtal

  1. GS skriver:

    Bra jobbat!!
    ETT GOTT NYTT ÅR TILL ER SOM ARBETAR MED BLOGGEN !

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s