2010, med hopp om framtiden

2010 har på många sätt varit ett sorgligt år. Vi förlorade valet, både till Alliansen och till SD. Vi började 2010 med att rusta oss för ett regeringsskifte, och slutade det med att skämmas över högersossarnas blottlagda roll. De köpta sossarna känns på ett sett logiskt, det har varit något ruttet med den här valrörelsen, något man känt på sig. Här skriver Rebella mer om detta.

2010 var året då det blev tydligt hur väl Alliansen faktiskt lyckats rasera välfärden i Sverige. Efter att ha börjat med hårda slag mot facket och socialförsäkringarna, kunde man nu glatt fortsätta med privatiseringar och att ytterligare stimulera låglönemarknaden. Läs mer här och här .

Personligen har jag fått känna på att det kostar att engagera sig, man måste vara hårdhudad, men framför allt måste man vara kunnig. Det gäller att veta hur man tar sig fram för att kunna påverka. Min slutsats det här året är att makt korrumperar, och om man vill överleva sitt uppdrag så gäller det att vara fast förankrad i gräsrötterna. 

Det finns en hel del som varit bra under året, på Valborg släpptes Jenny Wrangborgs bok Kallskänken,  och på releasefesten på Pustervik läste hon själv flera av dikterna. Jag fick tårar i ögonen, det är så mäktigt när någon sätter ord på ens liv.  Mera bra läsning kom i form av boken Jämlikhetsanden, som släpptes på svenska i februari. Här gavs bra argument för att jämlika samhällen gör alla människor gott, inte bara de fattiga. Individualismen är så stark idag, att många slentrianmässigt skyller samhällsproblem på den enskilda individen. Om man har ett dåligt liv så har man gjort dåliga val, alltså får man skylla sig själv. Att många unga mår dåligt idag är inte pga att vi har ett extremt resultatinriktat samhälle där man bara får en chans, utan bortskämdhet. En bok som jämlikhetsanden vänder på perspektiven och låter samhället vara ansvarigt för hur individen klarar sig. Ett dåligt samhälle ger taskiga liv för de som lever i det. En annan positiv kraft under 2010 har varit de krönikor som skrivits av Åsa Linderborg.  Hon verkar ibland vara den enda i de större tidningarna som inte är köpt av Svenskt Näringsliv, och hon säger alltid saker som andra tycker är för obekvämt och för vänster för att uttrycka.

Jag hoppas på ett 2011 med en ny och spännande ledning av S, samt en vital rörelse som är med och sätter dagordningen. Jag hoppas på att vi i rörelsen blir bättre på att skapa egna nyheter, och att vi utnyttjar de kommunikationsvägar vi har. Jag hoppas också att vi får en spännande kongress i If Metall och att många fler kommer att upptäcka vår blogg. Så med hopp om framtiden så ses vi nästa år!

Lisa

Det här inlägget postades i Okategoriserad. Bokmärk permalänken.

En kommentar till 2010, med hopp om framtiden

  1. Ping: Statsministerns nyårssmällar « Görans tankar och bagateller

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s