Framåt, bygg och cash

I veckan sammanfattade min S-förening, Livs socialdemokratiska förening, sin eftervalsdiskussion. Jag tycker att vi haft väldigt bra diskussioner på mötena. Diskussionerna har täckt in allt från politikens innehåll, det rödgröna samarbetet, interna strukturer och organisation. Nu håller vi som bäst på att skriva rent vad vi kommit fram till för att kunna skicka in något till partidistriktets valanalysgrupp. Diskussionerna i min förening kommer såklart att behöva fortsätta – vi är långt ifrån klara. Men vi ansåg ändå att det är hög tid att meddela vad vi hittills kommit fram till.

En av diskussionerna som vi fört i Livs s-förening utgick ifrån iakttagelsen att socialdemokratin under flera år haft svårt att peka ut vilka framåtsyftande reformer S vill genomföra. De vanligaste svaren vi i min förening kunde komma upp med under valrörelsen var att S vill reparera a-kassan, göra sjukförsäkringen mänskligare och återställa skatteklyftan mellan pensionärer och löntagare. De reformerna bär alla drag av att vilja återställa – inte bygga något nytt. Det var också områden som vi borde isolerat till attackområden mot regeringen – inte till våra främsta reformambitioner för framtiden.

Bristen på framåtsyftande reformer resulterade i att väljarna fick intrycket av att S var på defensiven och utan svar på vart vi vill. Å andra sidan är de nyss nämnda reformerna nödvändiga.  Så frågorna är ju inte helt enkla att handskas med. Funderingen min i s-föreningen är om S hade kunnat formera politiken annorlunda.

Sanningen är ju den att förslagen om en vettig a-kassa, mänskig sjukförsäkring och rättvisa skatter vare sig beskriver eller skapar ett socialdemokratiskt samhälle. Förslagen är snare grundläggande förutsättningar – eller hygienfaktorer om man så vill – som bara måste finnas för att vårt jämlika samhälle ska kunna skapas. Om vi istället hade gått till val på mer ambitiösa framåtsyftande reformer hade S förmodligen blivit lättare att förstå. För att bara nämna några sådana reformområden; bygg ut folkhemmet och välfärden (genom ambitiösa satsningar på bostadsbyggande/upprustningsprojekt, tandvårdsreform osv.); öka människors frihet (genom kompetensförsäkring eller arbetstidsreform); skapa goda och utvecklande jobb (exempelvis genom förslag som gör det mer lönsamt men också tvingar arbetsgivarna att satsa på arbetsmiljöarbete).

Att vi lik förbaskat måste reparera a-kassa, sjukförsäkring och skatteklyftan hade därmed kanske kunnat komma vid sidan om. De frågorna är som sagt grundläggande i vårt samhälle. Debatten kring de frågorna skulle rimligtvis förts genom att ställa de borgerliga till svars för de uppenbara misslyckandena, inte fungera som S främsta ambitioner för framtiden.

Mot det här reagerar såklart den luttrade partipampen ”- Oj, oj, oj, här går sedelpressarna varma…”. Men det behöver dom nödvändigtvis inte göra. En politik åt det ovan skisserade hållet förutsätter däremot flera saker.

En sådan sak är behovet av att förändra tidsperspektivet i vårt förslagsställande. De senaste valrörelserna har handlat om vad partierna vill göra de kommande två åren, eller allra helst de första 100 dagarna i regeringsställning.  När S i för stor utsträckning anpassar sin politik till ett så snävt perspektiv kommer vi aldrig att kunna slå borgarna. Borgarna kan sänka skatten, sälja ut eller privatisera gemensam egendom med relativt kort varsel. Att bygga ett jämlikt samhälle tar av nödvändighet längre tid. Här behöver nog S hitta en medelväg där vi dels tillåter oss att måla upp vad vi vill på längre sikt, kombinerat vad vi vill i ett medellångt perspektiv 10-15 år och till sist vad vi kommer börja med att göra första dagen i Rosenbad. Det har bevisligen funkat innan (tänk; rösträtt, ATP, bostäder osv. osv.).

En annan förutsättning för att kunna gå till val med mer ambitiösa framåtsyftande reformer är en förändrad syn på den ekonomiska politiken. Där har S stora problem.

Ett av dem är att vi accepterat Anders Borgs rigida syn på överskottsmålet i statens finanser. Det är inte rimligt att man i ett läge med starka statsfinanser och en ekonomi som går på halvfart inte anser sig ha råd att stimulera ekonomin. Om vi inte har råd att rusta upp välfärden i sådana tider så kommer vi aldrig att ha det. Det skulle betyda att tiden för stora, långsiktiga samhällsreformer över. Jag tror det är tvärtom. Martin Lindlom på LO-tidningen resonerar klokt kring de frågorna här.

Ett annat problem är att S blivit rädda för att tala om skatter (förutom när det handlar om att sänka dem). Rädslan att tala om skatternas rationella fördelar och solidariska förtjänster innebär att vi avhänder oss ett viktigt verktyg i välfärdsbygget. S rädsla för att fördela mer pengar genom skatt delas dessutom inte av medborgarna i landet. Den socialdemokratiska välfärdsmodellen har gjort Sverige till ett av världens mest jämlika och därmed välmående länder, med en internationellt sett väl fungerade välfärd och relativt höga skatter.

Som synes står jag ganska långt från många av de slutsatser som Mona drog på partiets förtroenderåd. Huruvida de ihållande applåderna efter hennes tal ska tydas som att a) åhörarna tyckte talet var bra eller b) skönt att talet äntligen var slut – kan inte jag bedömma. Men å andra sidan: När ledaren talat så ska man le.

Så då gör vi det.

Om Fredrik

Jag arbetar som maskinoperatör på ett livsmedelsföretag i Göteborg. Där är jag fackligt aktiv i Livsmedelsarbetareförbundet. Vid sidan av uppdraget i fackklubben sysslar jag med facklig utbildning och folkbildning bland annat inom LO och ABF. Studerar även på institutionen för sociologi och arbetsvetenskap på Göteborgs universitet. Uppvuxen i Mölndal men bor nu i Göteborg. Tycker mycket om att vandra i fjällen, följa Blåvitt och lyssnar på allt från Mark Knopfler till The Knife.
Det här inlägget postades i Välfärd. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Framåt, bygg och cash

  1. Leo skriver:

    Det sjuka är att Sap igår (21/12) idiotiskt nog röstade emot sitt eget förslag om att höja ersättningsnivån på A-Kassan ”så att fler får 80% av sin egentliga lön” som det hette så fint under diverse valparoller. Det var upplagt för att vi skulle ta hem den här matchen: de rödgröna var överens och antingen vi gillar det eller inte så var även några S.D are på vår sida…

    Men icke sa nicke – dom här väderfenomen vi haft i Sverige iår fryser inte bara landet till is , den lockar även fram kappvändarna! Så nu sänkte vi vår egen båt och drömmen om en bättre a-kassa med den.

  2. G S skriver:

    Tycker du fått till det bra i dina analyser, och om tillståndet i den socialdemokratiska toppen.
    Hoppas inerligt att era synpunkter och förslag når ända upp.
    Kämpa på ni behövs!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s