Hur demokratiskt är det socialdemokratiska partiet?

I sex och ett halvt år nu har jag till och från (på senare år mest till) varit medlem i SAP, och tycker fortfarande att det är svårt att begripa hur partiet fungerar. Mest intressant har väl försöken att förstå partiet blivit i den extrema turbulens som uppstått sedan valnederlaget i september, med ett parti som mest verkar springa omkring som en nackad höna. Eller? Kanske finns det en logik i ”utspelen”, i de vedervärdigt dåliga debatterna i SVT:s Debatt, i spekulationerna och avgångarna?

Som akademiker vänder jag mig gärna till böcker i tider av förvirring: så också denna gång. Veckorna efter valkatastrofen läste jag därför flera akademiska böcker om S för att försöka begripa partiet. Detta är några funderingar därutifrån, kring frågan: vem bestämmer i Socialdemokraterna? Hur demokratiskt är partiet?

Statsvetaren Jan Teorell skrev 1998 en avhandling där hans stora intresse var partiers interna demokrati. Nu för tiden hör man ofta mer eller mindre onyanserad kritik av S för att partiet skulle styras av några maktfullkomliga karriärister. Denna kritik är allt annat än ny: tvärtom är den som teori en av de allra äldsta partiteorierna, utvecklad 1911 av sociologen Robert Michels som kallade det för ”oligarkins järnlag” (oligarki= grekiska, de fås styre, till skillnad från demokrati= folkets makt). Michels studerade det tyska socialdemokratiska partiet SPD, som förstås var ett demokratiskt parti: ville omstöpa samhället i folkets intresse. Men Michels hävdade att internt var SPD inte alls demokratiskt utan oligarkiskt liksom de borgerliga partierna. Denna teori och dess kritiker är Teorells utgångspunkt i avhandlingen, där han väljer Moderaterna och Socialdemokraterna som studieexempel för att testa teorin. Närmare bestämt väljer han att studera två motsvarande beslutsprocesser i de två partierna, för att kunna jämföra de två: processen när de skrev nya partiprogram (S 1990, M 1994) respektive när de skulle föra Sverige in i Europeiska Gemenskapen. Hur mycket hade medlemmarna att säga till om i de fyra (2×2) processerna? Och hur mycket skedde förändringen bara genom att partiledningarna körde sitt race?

Teorell visar att M och S fungerar tämligen olika: M:s ledarskaps- och demokratiideal kommer från det privata näringslivet, och medlemmarnas möjlighet att påverka ledarskapet består närmast i att de, om det går åt helvete, kan byta ut ledningen på partikongresserna. Mellan kongresserna bestämmer partiledningen och riksdagsgruppen, sedan utvärderas de utifrån vad de uppnått, och är resultaten inte bra nog så byts de ut. Men demokrati i beslutsprocesserna, och påverkan nedifrån och upp mellan tillsättningarna, betonas inte. Gunnar Hökmark, legendarisk bunkerhöger och tidigare partisekreterare, sammanfattar det hela fint när han till Teorell säger att förankra, det gör man genom att lyckas.

S däremot bär med sig ett folkrörelsearv och till skillnad från M som startades (som Allmänna Valmansförbundet) som en riksdagsgrupp, så startades S som ett parti utanför riksdagen, med fler aktiviteter än att bedriva politik i riksdagen. S har därför en mer demokratisk tradition och partikultur, där fler personer enligt idealet ska vara involverade i att påverka partiet. Men: och det här är kanske det mest intressanta i Teorells avhandling ur en S-medlems perspektiv, Teorell visar också de många nyanserna i gråskalan mellan fullständig partidemokrati och fullständig oligarki. Teorell använder ett par begrepp för att beskriva partiledningens olika förhållningssätt till medlemmarna i olika lägen:

  • forcering – ledningen har bestämt sig för en linje och tänker inte låta sig påverkas av medlemmarna
  • legitimering – ledningen har bestämt sig för en linje men vill få med medlemmarna på tåget och argumenterar därför för sin linje
  • förankring – mer fri diskussion, ledningen låter sig påverkas av medlemmarna
  • sondering – ledningen har ingen bestämd åsikt till att börja med

Som partimedlem tycker jag att det här är intressant för den här klassificeringen tror jag sätter fingret på utvecklingarna i olika situationer i partiet, och jag tycker att när man har fått ett begrepp för något (t ex ”forcering”) så är det också enklare att känna igen och förstå det när det händer en själv.

Teorell konstaterar att fördelen som ledningen* – som i olika sammanhang kan vara partistyrelse, distriktsstyrelse, sekretariat i någon arbetsgrupp eller på ett möte, osv – har över medlemmarna är 1) att ledningen är liten och samlad medan medlemmarna är många och spridda, samt 2) att ledningen har mycket information medan medlemmarna har lite information. Detta gör att ledningen har mycket enklare för att fatta beslut och ena sig om strategier för att få igenom vad de vill, än vad medlemmarna har.

De två faktorerna gör också, tänker jag mig, att det bildas något märkliga ”falanger” i partiet. Nu till exempel när det ska tillsättas en ny partiledare så pratas det en del om vänsterdistriktet Skåne och vad de tycker. Och att Skåne är ett ”vänsterdistrikt” har jag förstått. Jag tycker fortfarande att det är lite konstigt: är skåningar mer vänster än andra? Men ur Teorells perspektiv blir det mer begripligt: för att medlemmarna alls ska kunna påverka partiets centrum – som sitter på informationen och är få och samlade och därför har lätt att enas om strategier – så måste en mängd medlemmar samlas kring något syfte, en samlande linje. Och då är ”att vara vänster” en möjlighet till sammanhållning. Jag eftersträvar inte själv att vara med i en ”vänsterfalang” (och än mindre en ”högerfalang”!) men tja, kanske gör Skåne också partiet en demokratisk tjänst genom att erbjuda något slags samlat alternativ till vad än partiledningen i Stockholm säger. Däremot verkar inte fackliga samlas alls till någon enighet inom partiet? 6F har väl ett uttalat sådant mål, och det tycker jag är bra (för jag håller med dem om mycket och vill att de ska driva de frågorna inom S), men jag kan inte påstå att jag märker att de fått något genomslag för det.


Jan Teorell, Demokrati eller fåtalsvälde? Om beslutsfattande i partiorganisationer (doktorsavhandling, Uppsala universitet, 1998)

Mer nyare forskning om beslutsprocesser och interndemokrati i Socialdemokraterna:
Urban Lundberg, Juvelen i kronan: Socialdemokraterna och den allmänna pensionen (Hjalmarson & Högberg, 2003)
Malena Rosén Sundström, Förankring av socialdemokratisk EU-politik – med rum för demokratisk debatt? (doktorsavhandling, Lunds universitet, 2009)

*I forskningen finns begreppet principal-agent-problem för att beskriva den här sortens problem. En principal är en uppdragsgivare – till exempel SAP:s medlemmar – och en agent är uppdragstagaren – till exempel SAP:s partistyrelse. I alla möjliga sammanhang finns sådana relationer, och principalen vill förstås att agenten ska göra vad principalen vill. Men hur noggrant principalen kan reglera agentens agerande beror på vilka metoder man byggt för sådan kontroll. I SAP är det ju medlemmarna som indirekt väljer partistyrelsen, genom att välja kongressombud som sedan väljer partistyrelsen. Men vad kan medlemmarna göra mellan kongresserna om partistyrelsen springer iväg åt oönskade håll?

Om Erik Bengtsson

Jag är 28 år och jobbar som doktorand på Göteborgs universitet. Jag forskar om arbetsmarknadsfrågor, fackföreningar och inkomstfördelning. Jag har en forskningsblogg: http://erikbengtsson.blogspot.se/ Och så bloggar jag här på Mellan anpassning...
Det här inlägget postades i Partipolitik. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Hur demokratiskt är det socialdemokratiska partiet?

  1. Leo skriver:

    Den typen av styre som genomsyrar partiet känns även igen i det fackliga, i synnerhet punkten där du tar upp att styrelser har all information medans den enskilde medlemen har väldigt lite information. Klart som fan att saknaden av information påverkar medlemens demokratiska makt och intresset för sin organisation, till att helt försvinna.
    Ledningen pratar information men ingen annan än dom hör…

  2. Sebastian skriver:

    Grymt bra och intressant!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s