Avgå, eller gör om gör rätt!

SSU går idag ut med krav på att tidigare läggande av partikongressen samt att partistyrelsen ska väljas om. Partiet behöver föryngras och förnyas för att få trovärdighet anser SSU. Katrine Kielos skriver på aftonbladet debatt att ”Socialdemokraterna brukar kunna förklara två saker för väljarna: för det första att jämlikhet är bra för ekonomin, för det andra att skatterna vi betalar är direkt kopplade till kvaliteten i välfärden. I årets valrörelse misslyckades partiet på bägge punkterna”. Hon skriver också att socialdemokratin är oinbjudande, paranoid och intetsägande. Jag är inte tillräckligt insatt i socialdemokratins inre värld för att veta hur det ser ut på insidan. Men utifrån sett så är jag inte direkt förvånad över att man inte vann fler röster. Det var dödstråkigt i valstugan i den här valrörelsen, hur ska man kunna vara idébärare när idéerna är tröttare än en gammal strumpa. När Socialdemokraterna tävlar med moderaterna om vem som kan sänka skatten mest, har man inte mycket att komma med.  Min ingång till Socialdemokratin är fackföreningsrörelsen, med betoning på rörelsen. Där känner jag mig hemma, där finns det glöd och nytänkande. Och nu pratar jag inte om ombudsmän och förbundsstyrelser, utan om oss som inte jobbar fackligt på heltid och som står stadigt kvar i verkligheten. Mitt förbund gör inte särskilt mycket för att elda upp massorna heller, den enda valanalys jag hört i If Metall är hittills att det var samarbetet med vänstern som sänkte Socialdemokratin. Jag har ingen komplett analys, men jag håller med SSU. Byt ut, föryngra, och ge oss en chans att förklara för våra potentiella väljare varför välfärd lönar sig för alla. Samma sak borde vi göra i facket, det borde föryngras i alla styrelser och man borde släppa in de som har radikala idéer. Om det inte finns plats för oss som brinner i styrelser, och våra frågor hela tiden blir undanskuffade så kommer vi att söka oss till andra sammanhang. Det finns en tendens att välja in en alibiperson, som får sitta med för att ge sken av jämlikhet, men i praktiken har man inte mycket att säga till om. Jag vill kunna fortsätta att vara Socialdemokrat och If Metallare, men då måste både partiet och förbundet rycka upp sig och leverera politik som ger välfärd, och jag måste kunna se att samhället avspeglar sig i alla valda församlingar. Annars kan jag inte vara er idébärare,

Lisa

Annonser
Det här inlägget postades i Ideologi, Partipolitik. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Avgå, eller gör om gör rätt!

  1. Lisa Klaminder skriver:

    De namn som SSU vill ha in vet jag för lite om för kunna tycka något om, jag kände bara instinktivt att företeelsen var den samma i sossarna som i facket. Att man lätt ser problemen när man står utanför, men när det kommer till att släppa in de som är för unga, för kritiska, för okunniga, för nya i beslutande organ så tar det emot. Jag känner också att för att ta sig uppåt i en facklig eller politisk organisation så måste man vara smidig och kunna rätt saker och känna rätt personer, men när man väl nått till det, då kanske man har förlorat det som gjorde en till en bra företrädare från början. För att komma någonstans i ett exempelvis macho sammanhang så måste man själv bli macho och en ja-sägare, men det var inte dom egenskaperna som gjorde att man skulle kunnat tillföra något.

  2. Fredrik Ståhle skriver:

    Intressanta inlägg. Ansvarsfrågan måste nog också föras upp i eftervalsdebatten och gå hand i hand med utvärderingen av politiken (något som en annan ledarskribent på Aftonbladets tar upp här: http://www.aftonbladet.se/ledare/article8056051.ab )

    Personligen ställer jag mig dock tveksam till de flesta av de namn som SSU lyfter fram här: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8029446.ab
    som lämpliga att utgöra en ny ledning (möjligtvis bortsett från Anna). På vilket sätt skulle dom bidra med något nytt? De flesta sitter för övrigt redan i partistyrelse/VU eller var talespersoner för partiet i valrörelsen 2010.

  3. Sören skriver:

    Jag tror inte att valnederlaget kan förklaras med en enda enkel punkt, men det du tar upp är en del i problemet.
    Å ena sidan har de klassiska arbetarna blivit bekväma och nöjda av arbetarrörelsens historiska framgångar, mycket av det rörelsen åstadkommit ses som ohotade självklarheter och då lockar helt plötsligt en hundralapp extra i plånboken.
    Å andra sidan har såväl socialdemokratin som fackföreningarna institutionaliserats, av många ses de som grå kolosser som bestämmer saker över folks huvuden. Vi ser tydligt i debatterna hur fackföreningarna snarare likställs med renodlade försäkringsbolag än ideologiska intresseorganisationer.
    Såväl socialdemokratin som fackföreningarna behöver en rejäl dos frisk luft, förnya och föryngra som du skriver, och framförallt börja engagera och motivera medlemmarna ute på golvet. Få folk att inse att deras rättigheter som arbetstagare inte är självklara, och få dom att känna sig delaktiga istället för styrda uppifrån. Arbetarrörelsen är byggd underifrån och det är i mångt och mycket att det fundamentet börjat vittra sönder som orsakat motgångarna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s