Att göra tillsammans

Facket befinner sig i en hotfull situation. Angreppen på kollektivavtalen, a-kassa, avdragsrätt och sjukförsäkring dränerar oss på mycket kraft. Den fackliga ideologen Ingemar Göransson har sagt att det är fackföreningens öde att ständigt befinna sig i en hotfull situation – arbetsgivarna kommer alltid ligga steget före. Det ligger nog mycket i det. Den som går runt och väntar på att angreppen mot facket ska försvinna eller ens avta i styrka kommer att vänta förgäves. Det är klart att en röd eller röd-grön regering skulle underlätta fackligt arbete, men vi skulle lika fullt bli utsatta för fortsatta angrepp från mäktiga intressegrupper.

Som tur är har vi lärt oss en del under mer än hundra års facklig organisering. En del av lärdomarna sitter i ryggraden, andra verkar falla i glömska med jämna mellanrum. En av lärdomarna som verkar tillhöra den senare kategorin är fördelarna med att samarbeta över förbundsgränser. I vissa tider ligger tonvikten på var förbund för sig, i andra tider fattar alla att vi gör det bättre tillsammans.

Facklig samverkan i studieverksamheten är ett område som lämpar sig alldeles utmärkt att samverka kring. Alla förbund bedriver studier och alla förbund lägger mycket pengar på det (mellan tummen och pekfingret en tredjedel av budget). Samordningsvinster genom skalfördelar är uppenbara både i fråga av kvalité och kvantitet.

Ändå lossnar det inte riktigt. I en krönika på IF Metall Göteborgs hemsida tar Bengt Forsling upp ämnet. Han skriver på ett lagom spetsigt sätt att IF Metall och SEKO tar sitt ansvar för de tvärfackliga studierna men att det nu är upp till de andra förbunden att ta sitt ansvar. Han har i stort sett helt rätt.

Går jag till mitt eget förbund, Livs, så talar siffrorna sitt tydliga språk: rekordmånga medlemmar i medlemsutbildningar i år, knappt några i tvärfackliga medlemsutbildningar. Det ser något bättre ut vad gäller vår rekrytering till Fackets Grunder (LO:s ungdomskurs för nya medlemmar). Men faktum kvarstår – vi är helt klart ett av de förbund som inte bidrar. Att vi på grund av vår relativa litenhet inte har potential att bidra så mycket är egentligen inte intressant. Mitt förbund skulle, precis som alla andra förbund, tjäna på att samverka.

Vi har försökt ändra detta på flera sätt. Ett år beslutade vi till och med att inte genomföra en enda medlemsutbildning i egen regi för att på så sätt ”tvinga” över rekryteringen till de tvärfackliga. Resultatet blev att knappt någon Livs:are gick medlemsutbildning det året…

När vi vänt och vridigt på frågan landar vi i en förklaring något i stil med ”de som rekryterar verkar gå mycket på tradition, Livs medlemutbildningar känner man till – ABF:s vet man inget om”. Det verkar som att det är lättare att rekrytera när man vet att det är en Livs:are som ska hålla kursen, bara är Livs:are som ska gå kursen och att den hålls i Livs lokaler.

Problemet är bara att de skälen inte är intressanta för medlemmen. De är bara intressanta för den som rekryterar. Medlemmen lär inte känna någon av de andra på kursen oavsett om det är Livs:are från Västsverige eller LO-medlemmar från Göteborg som går kursen. Dessutom kan vi se till att en Livs:are är med och håller den tvärfackliga kurs som vi sänder medlemmar till.

Att sätta press på våra förbundsavdelningar att i större utsträckning rekrytera medlemmar och handledare till tvärfackliga studier är en konkret facklig uppgift för oss som bry oss om organisationens framtid. Ta reda på hur ditt förbund gör och be dom motivera sig. Jag kommer göra det genom att jobba för att få med info om tvärfackliga medlemsutbildningar på vårt nästa uppsökeri.

Tillsvidare får vi väl hoppas att IF Metall och SEKO fortsätter att föregå med gott exempel. Jag känner mig trygg med att Forslings avslutande formulering om att han nu ”anser det vara på tiden att fler förbund tar stafettpinnen” inte betyder att IF Metall avser lämna den tvärfackliga verksamheten, utan bara är ett uttryck för hans obotliga sportintresse.

Relaterade länkar:

Lista över fackliga kurser

ABF Göteborg, Facklig-politiska enheten, med kontaktuppgfiter till några som vet allt om fördelarna med tvärfacklig utbildning.

Om Fredrik

Jag arbetar som maskinoperatör på ett livsmedelsföretag i Göteborg. Där är jag fackligt aktiv i Livsmedelsarbetareförbundet. Vid sidan av uppdraget i fackklubben sysslar jag med facklig utbildning och folkbildning bland annat inom LO och ABF. Studerar även på institutionen för sociologi och arbetsvetenskap på Göteborgs universitet. Uppvuxen i Mölndal men bor nu i Göteborg. Tycker mycket om att vandra i fjällen, följa Blåvitt och lyssnar på allt från Mark Knopfler till The Knife.
Det här inlägget postades i Okategoriserad. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s