Författarfrukost med Maria Sveland

Jag inledde dagen med att lyssna på Maria Sveland när hon pratade om sin senaste bok: Att springa, på ABFs författarfrukost. Jag har läst både den och hennes tidigare bok Bitterfittan. Båda böckerna är fantastiska. Bitterfittan handlar om hur svårt det är för människor att leva jämställt i sina relationer. Att många par som har som ambition att leva jämställt ofta hamnar i traditionella könsroller när man skaffar barn. Att Springa är enligt Maria själv en ”feel bad” bok. Det är en mörk historia om sexuella övergrepp, men den handlar också om vänskap och om klass. Maria Sveland pratade bland annat om att hon tycker att man ofta använder samma avfärdande argument när det kommer till jämställdhet som klass. Att många försöker hävda att vi inte har några klasskillnader i Sverige på samma sätt som man avfärdar feminister som gnälliga. Alla har samma förutsättningar typ. Hon är journalist från början, men skriver nu i huvudsak litteratur, hon menade att media är alldeles för korrupt och för höger för att hon ska kunna få sagt det hon vill berätta. Att media idag mest handlar om positionering och snabba korta klipp. Hon pratade en hel del om kvinnligt författarskap och hur olika man bedömer kvinnliga och manliga författare. Hon sa att många journalister förutsatte att hon skrev självbiografiskt. Att hon i och med att hon skrev om övergrepp själv måste ha varit utsatt. Hon drog paralleller till när Ulf Lundell gav ut Jack och när Kerstin Thorvall gav ut Det mest förbjudna. Båda handlar om sexuella upplevelser men böckerna fick extremt olika respons. Jack ansågs vara en generationsroman medan Det mest förbjudna sågs som generande och utlämnande, på ett dåligt sätt. En medelålderskvinna som har sex, herrregud! Tänkte lämna några boktips som också kan betecknas som feel bad- böcker, det är inte alltid som det slutar lyckligt, och ibland behöver vi en dos av det mörka och svåra.

Joyce Carol Oates               -Blonde

Har skrivit mängder av böcker. Mörka och samhällskritiska, intressanta personporträtt, hade gärna sett henne som Nobelpristagare i litteratur.

Katarina Wennstam              -Flickan och skulden

Bra och obeagligt klarsynt om bristerna i hur våldtäktsoffer behandlas i rättsal och i samhället i stort

Majgull Axelsson                  -Rosario är död

Om barnprostitutionen i Filippinerna

 /Lisa

Det här inlägget postades i Kultur. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s