Ett vallöfte de rödgröna borde ge

På Socialdemokraternas kongress förra året togs en herrans massa beslut. Många av dem har man sedan dess enats med MP och V om. Tyvärr saknar jag ett av de mer nytänkande förslagen från kongressen. Förslaget kallades för kompetensförsäkring och behandlades under avsnittet arbetsmarknad. S nämner förslaget som hastigast i sitt senaste dokument inför valet, Vägval 2010, men det återfinns inte alls bland bland de rödgröna överenskommelserna. Jag hoppas att S ser till att lyfta fram förslaget mer under under de veckor som återstår till valdagen och att det kommer med i det rödgröna valmanifestet.

Syftet med kompetensförsäkringen är att underlätta för oss som redan är ute i arbetslivet att ta steget till att studera. Försäkringen ska kunna finansiera studier både i syfte att långsiktigt behålla det jobb man redan men också för att helt skola om sig.

Idag finns det som bekant inga hinder att få ledigt för studier (så länge inte Alliansen ger sig på studieledighetslagen). Utbudet av utbildningar är inte heller direkt sparsamt. Inte helt sällan finns det också en vilja att studera efter ett antal år ute i arbetslivet. Det som hindrar löntagare att börja studera är ofta ekonomiska skäl. Det möter jag inte minst på min egen arbetsplats. För många är det inte praktiskt möjligt att gå över till att leva på studiemedel när man sitter med lån, familj och andra mer eller mindre fasta kostnader.

Det fina med kompetensförsäkringen är att den gynnar hela löntagarkollektivet. Från arbetare till tjänstemän och akademiker. Oavsett utbildningsnivå finns det idag ett behov av att vidareutbilda sig eller i vissa fall skola om sig. Men idag är tyvärr möjligheterna till kompetensutveckling på jobbet mycket skevt fördelad. Därför skulle en kompetensförsäkring som täcker alla löntagare vara gynnsam för alla, men mest gynnsam för de som idag får minst utbildning. Klassisk socialdemokratisk fördelningspolitik helt enkelt.

Den praktiska utformningen av försäkringen bär också drag av jämlikhetssträvanden. I det förslag som presenterats skulle alla löntagare tjäna in poäng som efter ett tag ger rätt till ersättning för studier. Det ger en betydligt mer jämlik och jämställd fördelning av resurserna än om var och en tjänar in poäng beroende på inkomst. Formerna för försäkringen liknar, så vitt jag kan förstå, dagens avtalsförsäkringar och bygger på en delad finansiering mellan stat och arbetsmarknadens parter.

Vid sidan av fördelarna för individen tjänar såklart samhället och företagen en hel del på en sådan här reform. Sveriges konkurrenskraft återfinns till stor del i vår förmåga att hantera en ständig strukturomvandling. Och de flesta håller nog med om att det är mer fruktbart för Sverige att konkurrera om kunskapsintensiva jobb än om låglönejobb.

En kritik mot förslaget om en kompetensförsäkring är att man riskerar att arbetsgivarna drar ner på sina egna satsningar på kompetensutveckling. ”Varför lägga pengar på något som jag kan få stöd från staten?”, tänker den cyniska arbetsgivaren. Jag tror den risken är ganska liten. För det första kommer inte LO-medlemmarna märka av någon minskning. Vi får redan idag så minimalt med kompetensutveckling att det är försumbart. De som skulle kunna märka av en minskning är högre utbildad arbetskraft. Men den arbetskraften är i många fall redan eftertraktad på arbetsmarknaden, vilket gör att arbetsgivarna måste satsa på sin personal för att kunna behålla den.

Nu gäller det bara att S får med sig MP och V på förslaget. Samsyn finns hos både MP och V. Jag tror verkligen att detta kan bli en valvinnare! Reformen borde attrahera många grupper, bland annat unga med eller utan högre utbildning som vill vidare i livet. Framförallt är reformen ett exempel på välbehövlig socialdemokratisk fördelningspolitik som tar fasta på att slå en allians mellan arbetare- och medelklassen.

Om Fredrik

Jag arbetar som maskinoperatör på ett livsmedelsföretag i Göteborg. Där är jag fackligt aktiv i Livsmedelsarbetareförbundet. Vid sidan av uppdraget i fackklubben sysslar jag med facklig utbildning och folkbildning bland annat inom LO och ABF. Studerar även på institutionen för sociologi och arbetsvetenskap på Göteborgs universitet. Uppvuxen i Mölndal men bor nu i Göteborg. Tycker mycket om att vandra i fjällen, följa Blåvitt och lyssnar på allt från Mark Knopfler till The Knife.
Det här inlägget postades i Arbetsmarknad. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s