Politisk musik #1: välj dina föräldrar

I vår tid av högerregering och privatiseringar och högerns strävan efter att mer och mer öka skillnaderna i livschanser för medborgare som växer upp med olika förutsättningar, är 90-talspunkbandet De lyckliga kompisarnas fantastiska låt ”Välj dina föräldrar” lika aktuell som nånsin. För de sätter fingret på hela problemet i högerns marknadsliberala idé att barnomsorg, skola, vård och omsorg är varor eller tjänster som alla andra (ris eller cd-skivor t ex) som sköts bäst på en kapitalistisk marknad.

”Det är bra att välja i tid,
Så redan som barn:
Välj dina föräldrar
Med tryggad ekonomi,
För det kan vara bra,
Så också du kan få en framtid!

Se till att dom köper dig en sjukförsäkring
Så du kan betala din vård
Och ställer dig I HSB:s bostadskö
Och betalar ditt bospar varje år.

Det är bra att välja i tid,
Så redan som barn:
Välj dina föräldrar
Med tryggad ekonomi,
För det kan vara bra,
Så också du kan få en framtid!

Och böcker måste dom köpa som du kan läsa i
Nu när biblioteket har stängt.
Men det har dom nog råd med nuförtiden
För skatten har dom ju sänkt.”

Högerns idé är att ”marknader” löser allt och att den offentliga sektorn därför måste efterlikna marknaden så mycket som möjligt, om inte bara hela skiten ska säljas ut och bli totalmarknad. Skolsystemet är det tydligaste exemplet på krocken mellan den marknadsliberala idén att den kapitalistiska marknaden ska sköta allt å ena sidan, och den humanistiska/liberala/socialistiska idén att varje barn som växer upp i högsta möjliga mån ska ha möjlighet att välja sin egen livsväg, att följa sina drömmar osv, oavsett vilka ekonomiska omständigheter man växer upp under. 1990-talets politik, som sedan bara rullat på, av privatiseringar, avreglering och ”friskolor” (privatskolor borde de förstås heta) har, det vet vi efter utvärderingar av Skolverket och diverse nationalekonomer, lett till ökad segregering i skolan och till större skillnader i förutsättningar för barn med olika förutsättningar för studier enligt MVG-mallen. Skolverket skriver också att hela standarden i systemet har sänkts av de ökade skillnaderna och den ökade segregationen: ”Segregering, decentralisering, differentiering och individualisering – fyra faktorer som tillsammans förklarar varför svenska elever presterar sämre i skolan idag jämfört med tidigt 1990-tal.”* Financial Times konstaterade för ett tag sen att den nya konservativ-liberala regeringen i Storbritannien skolpolitiskt är inspirerade av det svenska friskolesystemet med dess marknadsvänlighet. Det paradoxala, konstaterade Financial Times, är att friskolesystemet har inte lett till bättre resultat i den svenska skolan: tvärtom. Samtidigt har Finland, som inte har friskolor på samma sätt, allt mer stigit fram som det land vars skolsystem får bäst resultat i internationella jämförelser och utvärderingar.

Idén med enhetsskolan, att alla barn ska gå i en skola vars kvalitet garanteras av staten, är att ge alla barn så lika möjligheter som möjligt att utvecklas som individer, oavsett ekonomiska uppväxtvillkor.

Privatiseringsvågen (”friskolor”) går precis tvärtom denna idé som i grund och botten också liberaler borde omfamna. Istället leder den ökade uppdelningen av elever efter etnicitet och klass spikrakt i den riktning som DLK beskrev:

”Det är bra att välja i tid,
Så redan som barn:
Välj dina föräldrar
Med tryggad ekonomi,
För det kan vara bra,
Så också du kan få en framtid!”

Paradoxen är förstås att det är omöjligt att välja sina föräldrar. Valfriheten kan inte vara total. Men det har inte marknadsliberalerna fattat.


*Skolverket pressmeddelande september 2009, ”Orsaker till försämrade skolresultat kartlagda: Social bakgrund har fått större betydelse”. Se också Skolverket pressmeddelande 23 november 2009, ”Föräldrars utbildning påverkar elevers slutbetyg allt mer”. Se också Institutet För Arbetsmarknadspolitisk Utvärdering, pressmeddelande om rapporten ”Education, efficiency, and equality – An analysis of Swedish school reforms during the 1990s”, februari 2004.

Om Erik Bengtsson

Jag är 28 år och jobbar som doktorand på Göteborgs universitet. Jag forskar om arbetsmarknadsfrågor, fackföreningar och inkomstfördelning. Jag har en forskningsblogg: http://erikbengtsson.blogspot.se/ Och så bloggar jag här på Mellan anpassning...
Det här inlägget postades i Ideologi, Kultur, Skolpolitik. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s