Allt färre döms till vård

DN skriver om att allt färre som begår brott döms till vård. På sjuttiotalet dömdes nästan två tredjedelar av alla mördare och dråpare till rättpsykiatrisk vård, idag är det lite drygt var tionde. Statistik från brottsförebyggande rådet visar att vård som påföljd kan vara helt borta inom tio år. Tomas Bodström säger att allt för många brottslingar som behöver vård hamnar i fängelse, och de kommer ut utan någon prövning om de är farliga för allmänheten. Läs mer här.

SVT rapporterade en liknande tendens 2008. Sten Levander, professor i rättpsykiatri, tror att förändringen måste vara politisk, då det saknas lagändringar som skulle förklara minskningen. Läs mer här.

Jag upplever samhället idag som att man konstant ropar efter hårdare straff, har man mördat eller våldtagit ska man straffas, hårt och länge. I fikarummet på mitt jobb är den rådande meningen att mördare har det alldeles för bra, vi borde straffa mer. Och så kan man ju känna, men det blir ett problem om vi låter fångvård och brottsbekämpning styras av känslan. För det första så är det ju inte en lösning i längden. Om vi vill att människor ska sluta begå brott måste vi naturligtvis vårda, snarare än att straffa. Jag tänker på boken som Katarina Wennstam skrivit ”En riktig våldtäktsman” där hon beskriver ett behandlingshem för unga våldtäktsmän. Dom får genomgå en rad behandlingar och kommer slutligen ut som rehabiliterade. Det har visat sig fungera, man jobbar med dessa unga mäns kvinnosyn, och för att få dem att ta ansvar för sina handlingar. Det handlar inte om att vi klemar bort brottslingar, utan att vi hindrar dem från att begå samma brott om och om igen.

Det andra skälet till varför vi inte bara kan straffa är människosyn och klass. Alla människor är lika värda, till och med de som begår brott. Vi lämnar ingen i sticket utan vi tar hand om varandra. Människor som begår brott har i regel haft en rutten uppväxt. Alla har inte samma förutsättningar, därför kan vi inte bara ropa efter hårda straff när någon faller igenom. Jag rekommenderar alla som tvivlar på detta att ta ett uppdrag som nämndeman för att få en tydligare bild av hur det går till att hamna fel i samhället.

Lästips!

Katarina Wennstam   En riktig våltäktsman

Arbetaren   –Våldtäkter är dyrt för samhället

/Lisa

Det här inlägget postades i Ideologi. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s