Försäljaren

Telefonförsäljaren i luren säger till mig: ”Vi sänker dina samtalskostnader, du får en telefon och vi har inga fasta avgifter”. Jag brukar ha svårt att säga nej till försäljare. Men det här låter för bra för att vara sant. Plötsligt slås jag av en insikt. Det är inte en stressad telefonförsäljare från ett callcenter som jag pratar med. Det är Fredrik Reinfeldt!

Forskarna (bl.a. Esping-Andersen) delar in västvärldens länder i huvudskak tre kategorier när det kommer till hur deras välfärd uppbyggd.

I den ena, marknadsmodellen, eller den liberala modellen betalar individen för sin egen sjukförsäkring, skola, vård och omsorg. En mycket liten del av välfärden finansieras gemensamt genom skatter. USA kan sägas vara det tydligast exemplet med en sådan modell (naturligtvis i skiftande grad beroende på vilken delstat man ser till). Obamas kamp för att införa en rejält vingklippt sjukförsäkring visar hur känslig man är för gemensamma välfärdslösningar i länder med marknadsmodellen. I sådana länder lever människor under mycket ojämlika villkor med tydliga klassklyftor som resultat.

Den andra varianten är den familjebaserade eller kristdemokratiska modellen. Där ligger tyngdvikten fortfarande kvar på individens förmåga att betala för sig själv men familjen förväntas ta ett stort ansvar för välfärden, exempelvis i fråga om barn- och äldreomsorg. Familjens trygghet är till stor del knutet till familjeförsörjarens (oftast mannens) anställning. Förlorar man jobbet riskerar man att bli av med en stor del av sitt sociala skyddsnät. En del länder i Sydeuropa tjänar som är tydliga exempel på denna modell. I de här länderna är klassklyftorna inte lika tydliga som i modellen ovan, men för individen kan välfärden variera kraftigt över livet, exempelvis vid sjukdom eller arbetslöshet.

Den tredje och sista modellen är den socialdemokratiska modellen och är den vi känner bäst här i Norden. Den bygger på att alla genom skatter är med och betalar för en bred välfärd som ska vara god nog åt alla – även för de rika. Trygghetsförsäkringar såsom föräldra- sjuk- och arbetslöshetsförsäkring ska inte bara ge en grundtrygghet utan standardtrygghet. Löntagarnas rättigheter bygger på att fack och arbetsgivare är ungefär lika starka så att de kan förhandla villkor på lika villkor. Länder med den här modellen utmärker sig i fråga om jämlikhet och relativt små klassklyftor.

För mig handlar valet i höst om vi ska byta välfärdsmodell i Sverige eller ej. Alliansens fyra år vid makten visar med all önskvärd tydlighet att de förespråkar ett byte. Lägre skatter. Färre gemensamma lösningar. Var och en får ta hand om sig själv. Klassklyftorna och skillnaderna ökar dramatiskt. Mot den utvecklingen står de rödgröna partierna. De rödgröna vill visserligen inte återställa alla Alliansens skattesänkningar. Men de vill sätta stopp för dem. Det kanske inte tillräckligt för oss som står till vänster i socialdemokratin, men det är det enda tillgängliga alternativet i år. Vinner Alliansen i år kommer förutsättningarna för en socialdemokratisk välfärdsmodell att vara raserad.

Men kan man verkligen få ett helt folk att vilja skrota sitt välfärdsbygge? Jag hoppas inte det. Men det är här försäljaren Reinfeldt kommer in. Alliansen har gett oss som jobbar ca 1000 kronor i skattesänkning. Men precis som telefonförsäljaren som vill ge mig en ”gratis telefon” vill Alliansen ha något tillbaka. Dom vill att vi går med på att skrota den socialdemokratiska välfärdsmodellen. Dom vill att vi accepterar en usel a-kassa, försämrad sjukförsäkringen, slaktad vuxenutbildning och ett nedbantat Arbetsmiljöverk. Så ser början av räkningen ut. I höst kan vi säga upp abonnemanget. Om vi inte gör det är jag rädd att vi blir sittande med en otäckt lång bindningstid på högerns så kallade välfärdsmodell.

Om Fredrik

Jag arbetar som maskinoperatör på ett livsmedelsföretag i Göteborg. Där är jag fackligt aktiv i Livsmedelsarbetareförbundet. Vid sidan av uppdraget i fackklubben sysslar jag med facklig utbildning och folkbildning bland annat inom LO och ABF. Studerar även på institutionen för sociologi och arbetsvetenskap på Göteborgs universitet. Uppvuxen i Mölndal men bor nu i Göteborg. Tycker mycket om att vandra i fjällen, följa Blåvitt och lyssnar på allt från Mark Knopfler till The Knife.
Det här inlägget postades i Ideologi, Välfärd. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Försäljaren

  1. Leomardo Gonzalez skriver:

    Reinfeldt och alliansen försöker sälja något som inte finns, Socialdemokratisk klingande politik med skattesänkningar. Vet man lite om politik vet man att det inte är möjligt med välfärdspolitik a la sossarna om man ska sänka skatter. Som att sälja en blodig biffstek till en vegan och påstå att de kommer må bra om de äter kött.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s