Enmansföretagaren

Vadå! Är man en duktig snickare så får man jobb! Man behöver inte förlita sig på någon fackförening för att tvinga arbetsgivare att behålla en. Gör bara ditt jobb så blir du kvar.

Vi hade en enmansföretagare på bygget och han satt i vår byssja och gillade att diskutera. Han tyckte facket var skit. Man gjorde bäst i att förhandla själv. Många långa diskussioner blev det. Han var övertygad att det var skit med facket.

Han var tydligen inte medveten att hans tjänster kunde avslutas när som helst, men det är klart om man förlitar sig på hur duktig man är kanske det inte är relevant. Jag hade i varje fall en fråga till honom som gjorde honom lite fundersam.

Jag undrade vad han fakturerade för timpris. Jag gissade att han fakturerade någonstans mellan 310 och 330 kronor. Det stämde han fakturerade 320 kr. Då undrade jag om det var för att kunna få ut cirka 180 kr i timmen och kunna spara till semester och ifall han blev sjuk och försäkringar. Jo, det stämde. Vad är det som gör att du kan ta det priset? Han undrade vad jag menade. Jo, varför kan du fakturera ett pris som gör att du får ungefär lika mycket som vi anställda får ut i timmen? Han ville inte riktigt förstå.

Jag vill hävda att du kan ta ut den summan för att vi har satt ribban i branschen genom fackligt arbete. Genom att Kämpa fackligt har vi ju satt ett pris för vad det ska kosta att anställa en snickare och det är ju det priset du utgår ifrån när du fakturerar 320 kr. För om vi inte hade kämpat för att vi ska ha den prisnivån skulle ju du få utgå från markadens pris, det kunde ju lika gärna ha varit 90 kronor, vad är det som får dig att tro att du då skulle kunna ta samma pris som nu. Varför sådana fall tar du inte 500 kronor i timmen nu då?

Enmansföretagaren insåg att det fanns något i det.

Enmansföretagaren lämnade arbetsplatsen en månad senare, inte för att han hade tänkt om, utan för att företaget inte längre behövde hans arbetskraft. Jag tror inte han hade blivit en sämre snickare.

/Jack

About these ads